Full fart. Livet går i 120. Dagarna och tiden rusar förbi. Snart är november slut - denna hemska, mörka månad - och december, ljusens månad, ska ta vid. Men i dag gjorde det inget att det var november. I dag såg jag solen efter vad som känns som en hel evighet sedan. Det är nästan så jag tror att jag blivit bönhörd av någon, men bara nästan ;).

Efter energikicken träningen i går kväll gav mig så hade jag bestämt mig redan i morse för att i dag skulle jag ut och träna på lunchen. No matter what! (sen kan ju även faktorn att sambon är borta i kväll ha spelat in en del....). Sagt och gjort. For hem, drog fram rullskidorna, bytte till träningskläder, på med pjäxor, skidor, stavar och hjälm, sen iväg. I dag hade jag flyt i precis allt: teknik, styrka, glädje att träna. Det kändes som jag kunde åka hur fort som helst. Och då, då bara hände det. När jag åkte där och njöt (eller hur mycket man nu kan njuta när man kör järnet), då letade sig de första solstrålarna fram genom de mörka molnen och plötsligt var det ljust ute!
Om träningen i går gav mig energi så är det inget mot vad solen i dag gav. Åh, vad härligt det var att känna strålarna värma mot kroppen, att känna ljuset i ansiktet och vara tvungen att kisa, att kunna se sin egen skugga mot asfalten. Även om solen bara var framme en liten stund så gav det så otroligt mycket. Det var härligt att äntligen få se ett ljus i mörkret :).
Lite fler kort från mitt besök vid Ornässtugan häromdagen.
I dag har vi tjuvstartat julen här hemma. I dag var det nämligen dags att baka årets första lussebullar!!! Mmmm, köket doftar av saffran och varma lussebullar. Det känns att julen närmar sig. På riktigt. Längtar efter att få stöka, göra julgodis, baka, tända ljus, lyssna på julmusik. Inte långt kvar nu.
Nu är det hög tid att tända en brasa och fixa lite kvällsmat. I kväll ska jag tända ljus och njuta av att det doftar lussebullar i hela huset.
Trevlig onsdag!