Ja, det kan man fråga sig och det var just det som jag filosoferade om när jag var ute på löprundan idag. Är lyckan materiell och blir man verkligen lyckligare om man har x antal miljoner på banken?
Det jag kom fram till eller rättare sagt funderade på (vilket höll på att resultera i en ny vilsespringning i en dimma tät som i Lützen) var bl a det här. Har insett att man omvärderat ordet lycka med åren - vilket är helt naturligt genom att man blivit äldre och klokare (?). Det som är lycka för mig är att vara frisk, att ha möjligheten att emellanåt känna frihet, att ha nära och kära runt om mig som jag älskar och vet älskar mig, att ha goda vänner, att få sova 5 timmar i sträck om natten, att känna att utbyggnaden kommer att bli kanon trots att det inte blir exakt som jag tänkt mig, få köra skiten ur mig emellanåt, att klara av saker som jag inte trodde jag skulle klara, att klara av att inte stressa, att höra: mamma, jag älskar dig!
Lycka för mig är en känsla, en obeskrivlig känsla som jag hoppas att jag får uppleva många, många gånger under återstoden av mitt liv. Visst skulle det underlätta om man hade x antal miljoner och kunde köpa det man ville. Men säg den lycka som varar för evigt. Köper man något så varar lyckan endast en liten stund - sen är man antingen trött på det man köpt eller så strävar man efter att ersätta det man köpt. Nej, jag tror helt enkelt att man ska vara tacksam för att man har förmånen och kan känna lycka och inse att man är rik på det sättet. Och nej, jag har inte blivit varken frälst eller religiös. Däremot har jag en sambo som är oerhört positiv och alltid ser möjligheter i stället för problem. Det är han som har öppnat mina ögon och fått mig att inse att det finns ett ljus i mörkret. Vad skulle jag göra utan dig?
Nu ska jag sluta med filosoferandet för idag och göra något betydligt mindre ansträngande, zappa lite på tv:n.
Fridens!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för du lämnar några ord hos mig!