"The nightmare at Ica Maxi"

Jag vet att jag har sagt det förut men att åka till affären på sistone har inneburit en rejäl påfrestning för både humör och tålamod för undertecknad. I min dumhet trodde jag att dagens besök skulle bli annorlunda - ack vad jag bedrog mig. Började redan hemma när jag talade om för lillan att vi måste åka till affären och köpa välling för den är slut. Svaret blev: - jag vill INTE! Försökte pedagogiskt att förklara: - om vi inte åker och köper välling så kan du inte få någon i kväll innan du går och lägger dig. Vad hjälpte det? Inte ett dugg. Det blev stora protester innan ytterkläderna kom på. Förstår verkligen inte varför det ska vara lika varje gång, för när dom väl är på så är det ju lugnt.

Väl på Maxi ville lillan ha en liten vagn, ok, inga konstigheter. Allt gick superbra tills vi närmade oss fruktavdelningen. Nu kom dock mitt lilla troll på att på Maxi är det så att barnen kan få en banan gratis, vilket är väldigt generöst, så följdaktligen kom det - Mamma, jag vill ha en banan. Nu är det så att vi är och handlar ganska ofta på Maxi så jag tyckte att hon inte behövde någon banan idag (förresten hade hon nyss ätit mellis) och detta förklarade jag. Till svar fick jag då - JAG VILL HA EN BANAN!!!!! följt av det obligatoriska kastandet ner på golvet som hon gör när hon inte får som hon vill. Jag försökte förklara att så här gör man inte och få henne med mig men utan större framgång. Här krusas inte så jag vände helt sonika om och sa - hej då, nu går jag. Gick och ställde mig bakom några hyllor och "smög" på henne. När jag var utom synhåll dröjde det inte länge innan hon tjurat färdigt och kom efter mig. Nu kunde man trott att allt var frid och fröjd men icke sa nicke....

Efter att vi betalat och skulle ställa tillbaka den lilla vagnen så kom hon på att hon skulle åka i bilarna som står placerade vid vagnarna. Jag försökte säga att vi skulle åka hem och bad henne komma men det var som att prata för döva öron - blev total ignorerad. Körde en favorit i repris sa hej då och gick. Tror ni hon brydde sig? Svar nej! Det slutade med att jag fick lyfta ur en skrikande dotter som sparkade och skrek och jag kan meddela att det inte bara var hon som var arg. När vi kom till bilen och skulle sätta oss i den tvärvägrade hon, hon skulle inte med. Fine, nu var måttet rågat för min del. Jag lade in varorna i bilen, satte mig i den och backade, började så sakteliga köra iväg men då blev det action på den lilla vill jag lova och äntligen kunde vi fara hem!

Väl hemma var vi ute och hade kul, var hur bra vänner som helst, inget trilskande. Jag förstår verkligen inte varför det ska vara så här VARJE gång man ska handla. Det hjälper inte heller om man som förälder försöker vara pedagogisk och förklara i vanlig samtalston. Vet verkligen inte hur man ska bära sig åt men det är väl en slags prövning man ska gå igenom när man har en 2 ½ åring. Hur som haver är hon självklart det bästa jag har och jag älskar henne mer än något på denna jord, men ibland prövas tålamodet lite väl mycket.....

Nu ska jag samla lite krafter inför de prövningar som väntar i morgon.

På återhörande!