Trots mitt motstånd till våren så går ju livet sin gilla gång. Lillan är fortfarande dålig så kvällarna/nätterna har gått åt till att torka spyor - mysigare kunde man ju ha det - på dagarna har tvättmaskinen gått för fullt. Men det är ju petitesser i sammanhanget bara hon blir frisk igen. Jag har kunnat börja träna igen efter ett ofrivilligt uppehåll pga en täppt näsa så min rastlöshet som infann sig under dessa dagar har sakta börjat ebba ut. Internet funkar igen så nu känner man att man är med i matchen igen. Jag har haft min mamma här i en vecka och i går kom min pappa så det har varit service utan dess like här hemma: tvätten har sturkits, golven har dammsugits, lunchen har stått på bordet när jag kommit hem, disken har diskats, Emma har haft konstant underhållning. Det har varit så himla skönt och jag vet inte riktigt hur jag ska orka återvända till vardagen. Vet bara att jag är så oerhört tacksam mot mina underbara föräldrar. Tack för att ni alltid ställer upp!
I helgen blir det väl att kolla på Melodifestivalen och se vem som kammar hem sångfågeln. Inte för att jag har tyckt att årets bidrag har varit speciellt bra men jag har kommit på mig själv att nynna på en och annan låt under veckan. Ska väl även passa på att träna på lite nu när jag är helt frisk. Hoppas bara att man kan hitta på spår som inte är så isiga och hårda som de var idag. Mitt skidpass idag var ingen lek så i stället för att köra skate blev det styrkestak med alldeles för långa stavar - lite ont i rygg och axlar med det gick det också.
Nu ska jag njuta av mörkret som börjar lägga sig ute och be en stilla bön att jag slipper torka spyor i natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för du lämnar några ord hos mig!