Seg söndag.

Är det någon mer än jag som känner att sommaren är slut för den här gången?? Tycker att det har känts så en längre tid även om värmen och lite sol visade sig under veckan som gått. Känner att den välbekanta pysselnerven börjar göra sig påmind och det brukar vara ett säkert tecken på att hösten är i antågande. Inte mig emot!

I dag har det varit en helt vanlig seg söndag. Kom inte riktigt i gång i morse. Det blev ingen träning utan den blir nu i eftermiddag och då har dagen en förmåga att bli riktigt seg. Vi masade oss i alla fall i väg på en liten utflykt på förmiddagen då vi var till Rösåsens utkikstorn. Mycket vacker plats och precis lagom långt att gå från parkeringen, 650 meter. Det var visserligen uppför men lillan knatade på (nästan) hela vägen. Uppför tornets alla trappor gick hon i alla fall själv och det var inte ett trappsteg som skulle bestigas. Väl uppe blev det lite fika för den lilla och fotografering för mig. Trots att det inte var kanonväder fick jag till en hel del fina kort. Man känner sig alltid så himla nöjd när man lyckas knäppa i just rätt ögonblick!

Väl hemma igen var det bara att ställa sig vid spisen och fixa lunch. Två tredjedelar av familjen uppskattade maten medans den tredje valde att äta potatis och smör i stället. Det är i de här ögonblicken man känner att det är extra roligt att laga mat.

Sitter just och laddar för att väcka den lilla som sussar i soffan. Det är inte utan en viss bävan man åtar sig det här uppdraget. Ett glatt humör efter middagsluren är inte något som vårt lilla troll har belönats med men det är bara att ta tjuren vid hornen om man ska få sova något överhuvudtaget i natt!

Ha det!