Borta bra.....

....men hemma bäst! Så var en av de bästa semestertripparna jag (hittills) upplevt till ända och jag är hemma i Borlänge igen men jag klagar inte. Även om det är skönt att vara hemifrån lite så är det ändå riktigt skönt att komma hem igen. Ska försöka att göra en kort summering av vad jag varit med om under den gånga veckan.

Förra fredagen for jag och sambon ner till Arlanda där vi tog flyget ner till München och därifrån hyrbil till italienska Ziano di Fiemme. Där stannade vi tills på söndag och under tiden hanns det med skidåkning (puh, vad jobbigt), vallning (sambon), lagledarmöte och bilkörning utan karta eller GPS (jag) - tack gode gud för vänliga italienare säger jag, Marcialonga (genomfördes på 70 km konstsnö!!) & drickalangning. Martin Larsson som vi servade åkte riktigt bra och slutade på en 12:e plats.

På söndageftermiddag packade vi ihop och satte oss i bilen och körde slingrade serpentinvägar över alptoppar, passerade bl a Cortina innan vi slutligen nådde Dobbiaco/Toblach och herre jeezzuz säger jag. Vilket ställe, vilket paradis!!!!! Inte nog med att vi hamnade i sviten på Hotel Santers Wellness Center, vi bodde precis vid skidstadion, spåren var kanon, omgivningarna var underbara, strålande sol varje dag, maten var fantastisk, spa-avdelningen lovely och alla var supertrevliga! Ett stort tack David för att du fixade att vi kunde bo där!

Skidstadion i Toblach. Drei Zinnen.

Dagarna där var verkligen inte svåra att få att gå. Förmiddagarna tillbringade vi ute i skidspåren och det blev några mil/timmar som avverkades. Även eftermiddagarna tillbringade vi (oftast) ute, antingen i solen eller med att kolla in omgivningarna. Kvällarna spenderades i Spa-avdelningen och sedan i den magnifika matsalen där det serverades 6- eller 7-rätters middagar VARJE kväll. Tur att man brände lite kalorier i spåren om dagarna så man kunde äta all den goda maten med gott samvete ;). Härlig sol som värmer!

Efter att ha mjölkat ut de sista krafterna i skidspåret på torsdagförmiddag och avnjutit en äkta italiensk pizza på "Pizzeria Hans" så for vi vidare mot Tyskland och ett ställe i närheten av Oberammergau (minns inte namnet). Där stannade jag bara över natten innan sambon körde mig till München och där jag flög till Arlanda. I gårkväll vid 19.30 efter att min underbara vän/granne hämtat mig vid tåget var jag äntligen hemma! Stort tack till dig Emma!

Väl hemma fick jag äntligen krama om mitt älskade troll, som jag hade saknat henne!! Det kom en och annan glädjetår kan jag lova. Nu kommer det nog att dröja ett tag innan jag lämnar henne så här länge igen tror jag, även om det var guld värt att få egentid i en hel vecka och bara få vara Carina och göra precis som man själv ville utan en massa måsten. Ett stort tack mamma och pappa för att ni ställde upp så vi kunde åka iväg! Har sagt det förut men säger det igen - vad skulle vi göra utan er?

Nu är det vardag igen men jag känner att den här semestern var precis vad jag behövde och minnena jag samlat, energin jag tankat och sinnena jag fyllt kommer förhoppningsvis hjälpa mig att klara vardagen framöver!

En lycklig Carina!

Tack å hej!