Inför dagens träning stod valet mellan att köra racer och springa. Efter en hel del velande bestämde jag mig för att det var springa jag ville göra och det i skogen - naturligtvis! For till Bergebo och bestämde mig för att springa lite intervaller och tempo. Körde på och det gick väl helt ok ända tills jag hade ungefär 5 km kvar att springa, då mitt över stigen där låg den: en stor, fet, äcklig och ful huggorm!!!!!!!! TRAUMA big time för undertecknad som lider av grym ormfobi. Fy f-n vad rädd jag blev.
Kan tänka mig att jag såg ganska roligt ut när jag först inte skrek men lät något konstigt och ganska högt och sen gjorde några hoppsasteg innan jag fick upp ett rejält tempo. Detta tempo hölls resten av passet och det värkte rejält i bröstet och bultade ganska mycket i huvudet när jag väl kom tillbaka till skidstadion och bilen.
Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag alltid springer och kollar var jag sätter fötterna. Detta kommer av att jag vrickat och stukat fötterna ganska många gånger under åren. Visste väl att det skulle komma något gott ur alla uttänjda ledband i fötterna. Vill inte tänka på vad som kunde ha hänt om jag inte hade kollat på marken.........
Nu ska jag snart krypa till kojs och förhoppningsvis sova gott (dagens händelse kan mycket väl ha satt p för det) samt fundera över när jag ska våga mig ut i skogarna runt Bergebo igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för du lämnar några ord hos mig!