Det var så oerhört vackert och rogivande där ute att det nästan gjorde ont i själen. Det spelade ingen roll att det inte var sol och klarblå himmel utan lite snålblåst och en lätt ljusgrå sky (det är nästan då jag tycker det är som vackrast - när man inte direkt ser var snön slutar och himlen tar vid). Skidorna gick kanon, formen var ok, ögonen insöp den vackra omgivningen och jag kände mig lugn och hel. Vet att det låter flummigt men det är svårt att sätta ord på sådana här känslor.



Hur som haver fick jag mig ett rejält långpass, över två timmar var jag ute, ovärderlig tid för mig själv och lite påfyllnad av energi. Ska definitivt försöka ta mig till Gyllbergen igen innan den här säsongen är över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för du lämnar några ord hos mig!