Funderingar

På cykel, på väg till jobbet.

I morse när jag cyklade till jobbet så började jag fundera så som jag kan fundera och tänka. I dag gick tankegångarna på hur jag egentligen hade hamnat just här i Borlänge. Tänkte ett bra tag och kom fram till att det är en rad händelser/tillfälligheter som gjort att jag bor där jag gör i dag men i grund och botten tror jag att det är min pappa som ligger bakom detta. Ska försöka bena ut min tankegång.

Min pappa har varit väldigt duktig på längdskidor och förde tidigt in detta i mitt liv. Jag började som sagt åka skidor tidigt (fick dock träna med mamma för pappa hade inte tid att vänta på mig i spåret :) ). När jag började skolan hade jag en fröken, Maj-Britt, som kom från Kil och var med i skidklubben där. Hon frågade om jag ville följa med och träna där och vips så började jag träna och tävla i längdskidor.

Jag hade grymt kul i klubben tillsammans med alla kompisar och pappa som ständigt skjutsade mig på träningar och tävlingar (mamma fick inte följa med när jag tävlade - jag var otroligt nervös). När jag skulle börja tredje året på gymnasiet så var jag trött på Karlstad och tågresorna till skolan varje dag - hann ju inte träna som jag ville. Tog kontakt med skidgymnasiet i Torsby och fick börja där på ett slags "hemortsalternativ". Där lärde jag känna många nya kompisar och bl. a. en tjej som heter Kristina och var skidskytt. Vi hade gemensamma intressen - utöver skidåkning och träning - och när vi skildes åt efter gymnasiet började hon i Mora på folkhögskolan. Det var genom henne jag fick upp ögonen för folkhögskolan och slängde in en ansökan på vinst och förlust. Jag kom in på reservplats och började på Textillinjen.

Det där med textil och textilhistoria var inte riktigt min grej utan jag tränade mest och fokuserade på det och sökte i stället in på skidlinjen och kom in där. Det var där jag träffade Marcus (sambon) och en av mina bästa vänner Bodil. När vi slutade i Mora skulle både Marcus och Bodil börja i Borlänge på skidhögskolan. Jag visste inte vad jag skulle göra utan slängde åter in en ansökan på vinst och förlust. Jag kom in på Samhällsvetarprogrammet på Högskolan Dalarna i Borlänge och började där hösten 2000. Både jag och Marcus pluggade här i 3 år och efter studierna fick vi båda jobb.

Nu har vi bott här i Borlänge i snart 12 år!! och vi stortrivs. Vi bor i hus, har bra jobb båda två och en go unge har vi också fått, våran Emma. Så ett stort tack till dig pappa för att du gnetade runt på dina skidor och förde över intresset på mig. Utan detta intresse hade jag kanske inte befunnit mig där jag är i dag.

Det är inte utan att det är lite fascinerande när man börjar tänka så här och ser vilka tillfälligheter/avgörande beslut som gjort att man hamnat där man är i dag!

Nu ska jag fundera vidare men den här gången på vad jag ska träna i dag!