Här och nu.

Det är tyst. Solen värmer mitt ansikte från en klarblå himmel. Framför mig flyter vattnet stilla förbi, sjön är spegelblank. En fågel breder ut sina vingar och lyfter från vattenytan samtidigt som vinden sakta blåser i mitt hår. Det är tyst. Ingen som spikar, inga maskiner som låter, ingen trafik som hörs. Det är tyst och jag njuter. Njuter av att höra mina egna andetag och av att vara ensam med mina tankar, att faktiskt höra mina egna tankar. För första gången på väldigt lång tid känner jag mig helt avslappnad. Inga måsten, inga krav. Livet är skönt helt enkelt.

Allt är stilla och jag njuter. 

I detta nu önskar jag att jag kunde stanna tiden. Frysa den och leva i detta ögonblick för en obestämd tid. Jag vet att detta inte är möjligt men f-n vad jag önskar att det var det! I dag åkte vi tillbaka till Borlänge och jag ville INTE! Jag ville inte tillbaka till den tråkiga vardagen och alla måsten. Inte tillbaka till vardagen där man inte ens hinner eller har möjlighet till att reflektera över sina tankar, än mindre höra dem. Inte tillbaka till oljud och väsen som ständigt omger en. Inte tillbaka till livet som ständigt går i ett.

Det var tyst. Solen värmde mitt ansikte. Vattnet flöt stilla förbi. Jag kände att jag levde här och nu. Den här stunden ska jag spara och ta fram när det känns tungt. Då ska jag stanna upp och minnas hur det känns att leva här och nu! Hej då stugan! Snart kommer jag tillbaka!