Tillfällig "comeback"

Har äntligen fått duscha och sätta mig i soffan och den stora frågan är om jag kommer att ta mig ur den något mera i dag? Nu är jag så där trött som man bara kan bli när man tagit i ordentligt. Har ont i huvudet, i magen, i kroppen. Det värker lite här och där. Skulle kunna somna på stört. I dag har jag nämligen gjort en tillfällig comeback i tävlingsspåret.

Jo, ni läste rätt. Jag som hatar att tävla. Blir nervös så det heter duga så fort ordet tävling, nummerlapp och Carina nämns i samma mening. Kan inte sova på flera nätter innan själva tävlingen. Går och grubblar och tänker. Måste göra bra ifrån mig. Får inte misslyckas. Jag har som sagt dragit på mig nummerlappen igen och jag måste säga att jag är glad att jag gjorde det!

Fick en förfrågan för en vecka sen om jag ville åka sista sträckan för Östberg Group i Stafettvasan. Och utan att tänka efter speciellt mycket tackade jag ja. Oj, vad jag har ångrat mig under veckan som gått. Funderat fram och tillbaka. Varför utsätter jag mig för det här igen?? Tänk om jag åker dåligt? Kan liksom inte ta de som en kul grej när det är en nummerlapp involverad och att man ska prestera (enligt mig själv). Det här är den största anledningen till att jag slutade tävla. Hade liksom ödslat så mycket onödig energi innan, att jag inte kunde prestera (utifrån min förmåga) när det väl var tävling. Det blev liksom inte kul när det låste sig hela tiden p.g.a. otroligt dåliga tävlingsnerver.

Förstår inte varför det ska vara så där. Att man ska ha så otroligt höga krav på sig själv. Vad gör det om man misslyckas? Vem är det som säger att man har misslyckats? Huvudsaken är väl att man gör sitt bästa utifrån sin förmåga. Men i dag drog jag som sagt på mig tävlingsdräkten och nummerlappen igen. Och även om jag varit otroligt nervös innan så släppte allt när jag fick ge mig iväg på min sträcka och "kötta"på. Det var faktiskt väldigt roligt. Rent av kul! Att jag lyckades "hålla" på min sträcka gjorde ju inte saken sämre. Vi blev till slut 23:e lag av drygt 1400 startande :). Inte illa av några skidpensionärer ;).

Hökberg där jag växlade och körde till målet i Mora.

Men nu är jag som sagt trött. Det kommer att bli en väldigt lugn och soft fredag här hemma!

Happy Friday!