Så var det dags att inleda en ny fas i livet. En fas där man måste inse att liten verkligen håller på att bli stor. 6 år har gått sen hon kom till oss och berikade våra liv. 6 år har gått. Hur är det möjligt? År som varit fyllda av glädje, lycka, tårar, skratt och kärlek. År av många faser och i dag var det dags för ytterligare en. Att definitivt lämna dagis bakom sig och i stället börja på fritids.
En förväntansfull och spänd tjej var uppe med mig redan 06.15 i morse. 15 minuter senare var kläderna på och tänderna borstade. När hände det senast?? En stor tjej åkte med pappa i morse och klarade av sin första dag på fritids galant. Ingen inskolning, ingen snutte eller gosedjur (som alltid följer med över allt annars). Allt hade gått toppen och jag är så tacksam över detta.
Det är ju inte utan att man oroar sig en hel del nu när E ska börja skolan på "riktigt". Kommer hon att trivas? Kommer hon tycka det är roligt? Många oroliga frågor utan svar virvlar i huvudet på mig just nu. Jag vill ju att hon ska trivas, ha roligt och framför allt må bra. Det är ju trots allt rätt många år hon ska gå där. I skolan. Många viktiga år.
Usch, jag tycker inte om att inte veta svaren på mina frågor. Men det är väl det som är livet. Att inte riktigt veta vad som döljer sig bakom nästa krök. Och vem vet, det kanske är tur att man inte vet precis allt.
Nu är det dags att krypa till kojs och försöka sova och fundera ytterligare lite på vart de senaste 6 åren tagit vägen.
Må så gott!
Kram Carina
Ja nog oroar man sig så för sina små, man vill ju att de ska ha det bra och aldrig behöva må dåligt. Men det kommer troligen att gå alldeles utmärkt för våra tjejer på skolan även att det känns stort och otäckt jämfört med dagis. Ebba hade sin första dag idag också och hon var helnöjd och berättade att hon haft roligt tillsammans med Emma och Tilde :).
SvaraRaderaHoppas att du får en god natts sömn! Kram Jennifer
Jo, jag vet att det kommer gå bra för dom men du vet ju hur man är :). Känns i alla fall bra att hon kommer ha Ebba och Tilde med sig där borta.
RaderaHoppas du mår bättre och piggnar på dig snabbt!
Kram Carina
Jag känner igen känslan! Vart tar åren, tiden, vägen?
SvaraRaderaAlla barnen har trots min oro alltid trivts, fått vänner, varit så nöjda.
Det kommer bli bra!
Stor kram
Lotta
Det kommer att bli bra men det är ändå oro i mammahjärtat. Det är väl en del av att var mamma antar jag :).
RaderaHoppas du har det bra!
Kram Carina