Äntligen kom den tillbaka!

Att säga att det varit motigt att träna nu under hösten är minst sagt en underdrift. Varenda pass har känts som ett tvång och träningsglädjen och viljan har varit pust väck. Varför fortsätter hon träna när det känns så? kan man ju undra. Ja, svaret är helt enkelt att tränar jag inte så blir jag inte lätt att leva med. Jag mår sk*t och det drabbar ju (tyvärr) även andra. Så jag har helt enkelt fortsatt, både för min egen men även för min familjs skull.

Motigt som sagt men tänk, i dag, under rullskidpasset när frosten nöp i kinderna och kalluften drogs ner i lungorna, då infann den sig. Träningsglädjen!!!! För första gången på jag vet inte hur länge, kändes det roligt att träna :). Fy f-n vilken skön känsla!!! Nu hoppas jag att denna känsla har kommit för att stanna. Och vet ni, jag längtar tills jag ska ut och löpträna i morgon :).

Lördagen som snart passerat, eller i alla fall större delen av den, har gått i en rasande fart. Tog hand om styrktvätt på morgonen. Träning som sagt på förmiddagen. Kalasdax för Emma mitt på dagen. Några småärenden som avklarats. Och en vedbod som förberetts för vintern.

Ja, det var väl min lördag hittills. Nu tänker jag krypa upp i min fåtölj och stoppa näsan i en bok.

Redo för kalas.

Trevlig kväll!