Att det kan vara så vackert.

Det blev ett lunchpass även i dag. Jag kan liksom inte hålla mig borta från skogen. Från allt det vackra. Naturen och framför allt skogen är svårslagen just nu. Lockar och drar. Med allt det vita. Lägg där till solen som kikar fram och visar diamanterna som glittrar i snön. Det gnistrar och omhuldar på samma gång. Och jag, jag känner mig bara så lycklig när jag får vara där. Och jag förundras. Förundras över att det kan vara så vackert.

Mobilbilder fick det bli.

Efter att ha vistats i den vackra vintervärlden var det dags att hämta Emma. En lugn och skön eftermiddag utan krav. Skön tid tillsammans. Fram emot kvällskvisten kom en liten goding på besök och vi fick äran att vara barnvakt. Väldigt roligt måste jag erkänna. Inte så konstigt då föremålet för "vaktandet" var helnöjd och på ett strålande humör.

Den lilla solstrålen som besökte oss :).

En jobbdag kvar denna vecka. I morgon blir det vila från träningen (även om jag egentligen inte vill). Men det gäller att vara klok och tillåta sig vila. Har ingen lust att köra på för hårt och bli sjuk igen. Så vila får det bli.

Trevlig kväll!