Kommer liksom inte ur det.

En längre tid har jag befunnit mig i en svacka. En rejäl svacka har det visat sig. Kan inte se ljust på saker och ting hur jag än försöker. Samma frustrerande känslor som bubblar och håller på inom mig. Det är mycket som inte känns roligt längre. Men jag gör det ändå - fast det inte är roligt. Vill tycka att det är det - roligt - men nej. Och ju längre tid jag befinner mig i den här svackan - desto mer frustrerad och arg känner jag mig. Vill inte ha det så här längre. Vill tycka att livet känns meningsfullt och spännande att leva. Vill inte se nattsvart på allt. Vet inte vad jag ska göra men jag kommer liksom inte ur det.

En sak som jag hoppas ska hjälpa mig åtminstone lite på vägen är den helg med fina vänner som väntar. Vi brukar ju försöka få till en helg på våren och en på hösten och nu är det dags för den sistnämnda. Vanligtvis brukar vi ju fara till min stuga men den här helgen kommer vi tillbringa i fjällen. Ångesten över att åka bort finns ju som vanligt men jag hoppas att fjälluft och umgänge med goda vänner ska få mig på lite andra tankar.

Så egentligen är det hög tid att börja packa men nja. Tror jag tar det senare. Först tänkte jag försöka hitta lite nya kläder - vilket visat sig vara stört omöjligt att hitta här där jag bor - och så tänkte jag även rensa huvudet lite med en tur på racern.

Ha en fin torsdag!