4:e ljuset är nu tänt.
I morse var det dags att träna igen efter det ofrivilliga uppehållet igår. Velade länge och väl om jag skulle köra en löprunda i skogen eller om jag skulle följa med övriga familjen till Falun och göra skidpremiär. Egentligen inget svårt val. Det blev det senare alternativet :).
En mobilbild innan vi började åka var det enda som hanns med. Sen hade jag liksom inte tid att fippla med kameran - det var skidåkning för hela slanten ;)
Och tänk, fastän man inte stått på skidorna sen i - vad kan det vara, april?? - så är det precis som att cykla - det sitter i ryggmärgen. Visst är det så att musklerna är ovana med rörelserna men det går ändå. Och visst är man lite segare än när man åkte sist men det är ändå skönt att känna att styrkan sitter där och att man orkar.
Så nu är skidpremiären avklarad för hela familjen. Emma var jätteduktig och kämpade på i en hel timme!! Det är lika roligt varje år att se vilka framsteg hon gör. Hur hon liksom växer ikapp sig själv och blir mer koordinerad och orkar mer. Och framför allt - att hon gör det på sina villkor och tycker det är roligt. Nu hoppas vi på att den efterlängtade vita varan ska falla från himlen så man får åka under fina förhållanden och framför allt: att man slipper trängas med hetsiga gubbar som ska fram till varje pris (en av anledningarna till att jag aldrig gillat gemensam start på långlopp......). Nej, nu får allt vintern göra entré på riktigt!
Nu blir det skidsprint för hela slanten och i kväll väntar middag med fina vänner.
Önskar alla den bästa 4:e advent!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för du lämnar några ord hos mig!