Bästa sällskapet!

Efter en löptur i ett magiskt vackert vinterlandskap i morse kände jag att inne kunde jag då inte tillbringa denna söndag. M ville åka skidor i Gyllbergen så jag och Emma hängde på. Hängde på dit alltså. Träna fick han göra med sig själv som sällskap. Vi tog oss en tur i vår egen takt.

En tur som blev nästan 10 km totalt!! Och en tur i ett makalöst vackert, snötäckt Gyllbergen. En tur där den mindre varianten av mig själv åkte först i spåret och pinnade på bra. Och pratade. OMG vad munnen gick. Men det var bara roligt att få höra alla funderingar som rör sig i det lilla huvudet :). Och jag då? Ja, jag måste erkänna att för första gången i mitt liv så njöt jag av att åka utan att träna. Det var helt fantastiskt. Att bara åka runt utan att bli svettig och hetsa. Utan att jaga mil och timmar. Utan att känna stress. Ja, jag var verkligen helt avslappnad och stressfri och det var helt underbart. Men vad annat kan man bli när man är ute i naturen med det bästa sällskapet <3.

Vi hade ju med oss varm saft, lite russin och choklad så klart så vi skulle orka där i spåret. När vi kom tillbaka till bilen hade vi korv och bröd som vi smällde i oss i solskenet. Och aldrig smakar väl maten så gott som när man åkt en tur och får äta ute.

Lill-kameran fick följa med så det blev väl lite bättre bilder än med mobilen. 

Jag hade ju en föraning innan helgen att den hade en möjlighet att bli riktigt bra. Visst är det härligt när man upptäcker att man hade rätt.

Trevlig kväll!
Kram Carina.