Vi fick verkligen besöka många fantastiska platser och miljöer och något som dominerade var ödehusen. Det är verkligen fascinerande och samtidigt lite tragiskt att så fina platser bara stått och förfallit. Nu finns det ju en del historia bakom varför vissa platser drabbats av sitt öde, men ändå, tankarna slår mig om vi verkligen är så dåliga på att ta hand om vårt arv.
För en vecka sen steg vi upp i när månen var på väg ned och solen på väg upp och begav oss till det första huset.
Denna ödegård innehöll ett riktigt spökhus. En mycket ondsint och elak före detta ägare är det som sägs vägra gå vidare till den andra sidan och som gjort att detta hus (som i sina glansdagar säkerligen varit otroligt fint) bara står och förfaller. Måste erkänna att jag var lite rädd när vi skulle dit men när vi rekoginserat och börjat fota försvann alla sådana känslor.
Vi hittade också en övergiven lada på gården och även denna byggnad var helt magisk. Hit skulle jag verkligen vilja komma tillbaka och fotografera.
På lördageftermiddag var det dags att besöka ytterligare ett ödehus. Här var huset mer intakt med hela fönsterrutor och golv, stekpannan stod på spisen och en säng fanns på övervåningen. Här kändes det mera som att ägaren bara stängt dörren och gått ut.
En fallfärdig lada vid ödehus nummer två.
Så nu är det många idéer som ploppar upp i huvudet och jag känner att jag definitivt inte är färdig med ödehusen. Nu gäller det bara att hitta övergivna gårdar häromkring så att inspirationen kan fortsätta flöda.
Ska nu försöka piggna till. Är så himla trött och det känns misstänkt att det kan vara en förkylning i kroppen. Dagens rullskidpass gick inte till historien som ett av de bättre.....
Hoppas ni får en bra lördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för du lämnar några ord hos mig!