Att luta ryggen mot ett träd.

Ibland är det viktigt att komma ihåg att det faktiskt finns stunder i livet som är här och nu. Dom må kanske inte vara jätte många (i alla fall inte för mig)  men dom finns där och det är dessa stunder jag plockar fram när det känns tungt emellanåt.

En sådan stund kan vara att luta ryggen mot ett träd och bara sitta där och njuta av livet där och då. Sitta och lyssna på det som rör sig runt om och samtidigt insupa känslan av total stillhet. Dessa stunder är ovärderliga och jag bär dem alltid med mig.

En fullspäckad dag börjar lida mot sitt slut och jag måste säga att det ska bli skönt att få gå och sova. Det råkade visst bli lite sent i går kväll då vi började titta på En man som heter Ove och sen var det liksom kört. Det gick inte att sluta förrän hela filmen var slut. Grymt bra var den och det kom en och annan tår (det blev dock inte fulgråt som det blev när jag läste boken). Kan varmt rekommendera att se den.

Nu är det hög tid att stänga ner datorn för i dag.

Ha det fint!
Kram Carina.