Det känns så konstigt....

Fritids stängt idag pga planering (vilket vi helt missat....) och därmed lite problem med logistiken här hemma i morse. Gissa då om man förvånas när man får ett telefonsamtal från junior att man inte behöver skynda sig hem från jobbet för hon kan vara hemma själv.

Hur gick det här till? Hur blev hon så stor att det inte längre är några problem att vara själv hemma några timmar?? Givetvis är det superskönt att hon känner sig trygg och att hon klarar det själv men jag kan inte riktigt fatta att hon blivit så stor.

Det känns så himla konstig - för min del. Jag har helt plötsligt en massa tid över. Egentid. Tid som jag skulle kunna göra massa saker på. Problemet är bara att jag inte vet vad jag ska göra med all denna tid. Ett riktigt lyxproblem, jag vet, men samtidigt riktigt jobbigt. Jag får inget vettigt gjort med all denna tid och har inte riktigt hittat min plats i den här nya fasen. Men det hela ger sig nog tids nog skulle jag nog tro.

Har i alla fall bestämt mig att jag ska ta en allvarlig funderare på vad jag ska "göra" med mitt liv. Har kommit fram till att jag måste göra någon slags förändring, exakt vad vet jag inte ännu, men jag ska som sagt fundera och hoppas på att jag kommer fram till något :).

Ha en fin kväll!
Kram Carina.