Under den nästan tre timmar långa resan kom jag på mig själv med att sitta och tycka att det var ganska gött att sitta där själv och filosofera. Det kändes nästan som jag smitit när jag åkte iväg själv. Åkte genom ett fantastiskt vackert höstsverige och tyckte nog att det kändes lite sorgligt att alla vackra färger snart kommer vara ett minne blott.
Det dröjer nog inte länge förrän det ser ut så här i skogen (bild från förra hösten).
Kom fram lagom till lunchen och förutom ett nostaligpass på rullisarna har jag tagit det lugnt och bara hängt här hemma. Så himla skönt och välbehövligt. Och minsann tror jag att helgen ska få fortsätta i samma anda.
Hoppas ni har det bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för du lämnar några ord hos mig!