Några tankar en måndag i december.

När man tänker på att det redan är december. Att julen närmar sig. Att nyår kommer med stormsteg. Att ett helt år snart har gått. Då är det lätt att bli lite mörkrädd. Hur kan det vara möjligt att tiden går så fort?

Det går ju så klart inte att stoppa tiden utan försöka att leva här och nu. Men jag måste erkänna att jag ofta tänker på att tiden på jorden inte är för evigt och att för var dag som går så närmar sig det ofrånkomliga slutet. Nu försöker jag ju så klart att inte tänka i dessa banor men det kanske är naturligt att tankar likt dessa dyker upp när man befinner sig mitt i livet.

 

Men nu ska vi först och främst se fram emot att få fira ännu en jul. Julkänslorna har varit lika med noll men när snön föll i helgen så kändes det kanske inte lika omöjligt att det snart kommer en jul. Snön ja, oj så fint det har blivit ute med det vita täcket. Och oj så stort suget efter att dra igång och träna blivit.

Nu hostar jag ju fortfarande så i dag tänkte jag efter en extra gång och beslöt mig (hur mycket det än tog emot) att ta det lugnt ytterligare en dag. Det blev en lång powerwalk tillsammans med Träningspodden. Har inte lyssnat på den tidigare men tyckte att avsnittet var riktigt bra.

Snart dags att hämta hem den lilla damen som följde med en kompis efter skolan. Tycker det är lite svårt att ställa om sig och inse att hon börjar bli stor. Men mer om det en annan dag.

Ha det fint!
Kram Carina