VECKA 47 / 2017.

Detta har varit en vecka där benen har fått springa mycket. Många löpturer har det blivit och det gillas. Snön föll och regnade bort på mindre än ett dygn. En resa blev äntligen av och tankar om att julen faktiskt närmar sig slog mig och lite panik över detta faktum fick jag.

Några bilder från min vecka följer nedan.

Rotade fram skorna med dubbar, en pod i lurarna och gick en promenad när kroppen kändes krasslig.

Påbörjade adventsbaket och hela huset doftade advent och jul.

Hade finfin hjälp med bakningen 😍.

Tog mig i kragen & började kolla på fotokurser.

Åkte hem till Värmland & sprang magiska löpturer i soluppgången 😍.

Tog med mig mamma på Sissels jul och vilken konsert!! Helt magiskt och jag rös över hela kroppen när hon tog ton.

 Gick favvorundor och skrattade högt och igenkännande när jag lyssnade på Skärninger & Mannheimers pod. 

Tankar jag haft under veckan:

⭐︎ Hur mycket jag älskar mitt Värmland!!! En gång värmlänning, alltid värmlänning. Om ni sett fredagens avsnitt av Ack Värmland så förstår ni vad jag menar 😉.

⭐︎ Att vi snart går in i julmånaden. Helt ofattbart! Var det inte alldeles nyss det var i slutet av sommaren? Hoppas på minusgrader och frost åtminstone så någon slags julstämning kan börja komma. 

⭐︎ Hur mycket jag tycker om musik med texter som berör ända in i själen. Har väldigt svårt för musik med texter som bara upprepas med någon större mening. Nej, ska jag lyssna på musik vill jag att texten ska förmedla något och beröra mig. 

En ny vecka väntar och minsann tror jag att stjärnor och adventsljusstakar ska få komma fram.

När man längtar....

Nu har det blivit så där igen. Det händer emellanåt. Särskilt när man känner sig lite nere och livet inte känns på topp. Då kommer den där längtan smygande. En längtan efter dom personer som inte längre finns kvar i mitt liv. Personer som betytt så mycket och som jag saknar.

Och i samma veva brukar även en längtan efter min plats på jorden göra sig påmind. Den där platsen som jag älskar över allt annat och som betyder mest för mig. Mitt andrum. Mitt paradis. Platsen jag inte kan leva utan.

Det har varit allt för länge sen jag var där nu. Och det kommer dröja innan jag är tillbaka. Men när isen har slutat sjunga och kylan har släppt sitt grepp. När fåglarna kommer tillbaka och dagarna blir allt längre och ljusare - då kommer jag att åka tillbaka.

Ha en fortsatt fin dag!

VECKA 46 / 2017.

Detta var veckan då årets första snö föll och rutorna på altanen blev frostiga och fina. Träningsmässigt gick det dåligt i början av veckan men desto bättre i slutet. På fotofronten gick det superbt och kameran luftades flitigt. Många tankar snurrade och tyvärr blev jag inget klokare gällande livets stora frågor.

Ögonblick från min vecka finns nedan:

Tog till vara på stunderna jag kunde spendera i skogen.

Junior ville föreviga när hon hoppade så vi drog ut käpphästarna i början av veckan och fotade.

Var ute med lill-kameran och rekade fotoplatser för årets julkortsfotografering.

Det är onekligen vackert med det vita.

Motljus - I love it!

Snön försvann men det var ändå makalöst fint i skogen under fredagens löptur. 

Avslutade veckan med att börja städa bokhyllor, skåp och lådor. Michael Bublé på högsta volym och julfeelingen var ett faktum.

Saker jag tänkt på:

☆ Hur mycket trevligare det blir ute bara det kommer lite snö. Allt blir så mycket ljusare och novembermörkret känns lite lättare att hantera.

☆ Hur mycket bättre jag mår när jag tar mig för och gör saker. Att bara sitta och slappa är inget för mig (även om man behöver det emellanåt så klart).

☆ Hur skönt det är att springa när man kan andas igen. Ett besök hos osteopaten och kroppen smällde till med bästa känslan (& kilometertiden) på väldigt länge. 

En ny fullspäckad vecka väntar så det är bara att försöka ladda batterierna! Ha det bra!

VECKA 45 / 2017

Började veckan med att fortsätta njuta av solen och värmen. Fick något av en chock när man återvände hem till novembermörkret och kylan. Träningsmotivationen sjönk (som vanligt vid den här tiden av året) i botten och jag ville bara ligga i soffan och göra nada.

En liten summering från min vecka kommer här:

Fortsatte springa tidigt om morgnarna och uppleva fantastiska soluppgångar.

Låg under parasollet när solen stekte som mest.

 Sprang, sprang och sprang i denna fantastiska miljö.

 Åt väldigt god mat - och att slippa laga - riktigt lyxigt!

Sista löppasset i korta tights och linne och magisk utsikt - som jag njöt!

Sprang en makalöst fin tur i fredags - frost och sol - magi så det smäller om det!

Tacksam att få uppleva detta. 

Och på lördagen så kom den då, den första snön. Blandade känslor inför det måste jag erkänna.

Saker jag tänkt på:

☆ Novembermörkret - vad ska det vara bra för egentligen??

☆ Första snön och vintern i antågande. Känner ingen glädje över detta faktum men det blir nog bra bara det blir "riktig" vinter och snö som stannar.

☆ Hur tacksam jag är över att ha möjligheten att åka en vecka till värmen när det behövs som mest. En vecka som betydde mer än ord kan beskriva.

Nu dags att försöka hitta någon typ av träningsmotivation och ladda för en söndag då alla pappor ska firas lite extra!

VECKA 44 / 2017

Bättre sent än aldrig får inleda detta inlägg. Summeringen av höstlovet kommer väldigt sent men när man varit på resande fot har inte tid framför datorn prioriterats. En fullspäckad höstlovsvecka gick med rasande fart och vad jag hade för mig visas i en liten summering nedan.

Njöt av höstvädret och gick mina promenader när jag inte tränade.

Förundrades av att det var slutet av oktober och att rapsen börjat blomma igen.

Skjutsade fram och tillbaka till travskolan där junior gick på travdagläger.

 Och i mitten av veckan drog vi söderut och NJÖT av sol, bad, bästa sällskapet och...

.... efterrätter. Oh my vilket dessertbord det var VARJE dag (tur att man tränade kan jag säga).

Stenar, båtar, hav och himmel - vackert!

 Unnade mig alkoholfria drinkar - virgin mojito - mumma!!

 Solnedgången från vår balkong - sååå vackert!

Poolen i kvällssolen.

Saker jag tänkt på:

☆ Hur bra kroppen mår av värmen. Alla gamla skavanker och skador försvinner och man känner sig som 25 igen. 

☆ Hur skönt det är att bara vara. Åker man på resa så kan man verkligen slappna av.

☆ Hur oerhört skönt det är att minimera tv-, padd-, och mobiltid. Att fokusera på här och nu och inte slösurfa och slösa onödig tid på det. Måste verkligen bli bättre på detta.