Det är nästan så man inte tror att det är sant men idag fick jag sova tills jag själv vaknade! Helt underbart! Vaknade till när lillan rumsterade och ville gå upp, har ingen aning vad klockan var för jag var helt väck. Som tur var så gick sambon upp med henne och jag fick sova ut. Nu kan man ju tro att jag skulle ha sovit riktigt länge men i mitt fall är att sova till klockan 7 att ha sovmorgon. Innan vi fick barn så var jag riktigt morgonpigg och sov sällan längre än till klockan 6 men efter att lillan gjorde entré så är jag inte lika pigg längre. Kan kanske bero på att man inte sovit ordentligt en enda natt sen hon föddes........
Dagens stora fråga är: vad ska vi hitta på idag? Kallt ute så man kan ju glömma att vara ute och leka i snön men ett skidpass ska väl klaras av hoppas jag. I gårkväll när jag var ute och tränade slog det mig att att tankens kraft verkligen är stor. Vad har hon nu funderat på kan man undra? Jo, när jag började åka var allt jag kunde tänka på hur trött jag var, hur trögt skidorna gick, hur mycket jag hatar nysnö. Efter att ha pinat mig uppför några backar i något som kan beskrivas som snigelfart så började jag av någon anledning att tänka positiva tankar: känns inte benen lite lättare?, börjar det inte kännas bättre? - jo minsann, vad härligt det är att träna i fullmånens sken! och vips, så började det genast att både gå lättare och kännas bättre. Helt sjukt hur det kan ändra sig så genom att "bara" tänka positivt! Det var då det slog mig: egentligen gick det inte bättre, det var fortfarande nysnö, skidorna gled inget vidare och jag var fortfarande lika trött men genom att tänka positiva tankar "lurade" jag mig själv. Nu hade man ju önskat att mina positiva tankar hade varat hela passet men tyvärr var det inte fallet utan när jag var klar kunde jag konstatera att det var ett riktigt piss-pass som avverkats. Men vad gjorde det egentligen, jag hade fått egen-tid, fått träna och filosofera i lugn och ro. Det är ju inte det sämsta!
Nu ska jag försöka göra ett ryck och se till att lillan och jag får på oss kläder så det inte blir ytterligare en slappardag i superunderställ - vilket var fallet igår. Sambon är på väg ut för att trotsa kylan. Själv avvaktar jag och hoppas på att kvicksilvret ska krypa uppåt så man kan gå ut utan att förfrysa tårna igen.
Ha en riktigt skön helg för det tänker jag ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för du lämnar några ord hos mig!