Milstolpe.

I dag har ett nytt blad vänts i det Henrikssonska livet. I dag var sista dagen som statsanställd och jag har nu officiellt gått över till den privata sektorn. Det är inte var dag man säger upp sig från trygghet och stabilitet och chansar lite, men det är precis det jag gjorde när jag blev erbjuden ett nytt jobb här i Borlänge. Så i dag var det dagen D och alla har frågat mig hur det känns och det vet jag ärligt talat inte. Det är ju så klart tråkigt att jag inte kommer att träffa mina nu f d kollegor dagligen för jag har verkligen trivts i det sällskapet men vad vore livet utan att ta risker?? Hur som haver var jag och fixade lite på mitt nya jobb i eftermiddags och det kändes faktiskt riktigt bra!

Nu är jag ledig i 2 veckor, ja lite måste jag jobba med det nya, men i det stora hela är jag ledig. Jag ska verkligen försöka att ta vara på dom här dagarna så dom blir kul både för mig och lillan. Det kommer nog bli lite jobbigt här i höst när både jag och sambon byter jobb och lillan börjar nytt dagis. Mycket nytt för oss alla men det ska nog gå bra.

I går var vi till Långsjön och badade. Det var underbart väder och det gäller ju att passa på för den senaste tiden har det inte vart speciellt bra väder. Det var jätteskönt i vattnet och lillan fullkomligt älskar att bada och är inte speciellt rädd av sig. Eller vad sägs om att hon helt utan att tveka hoppar från 1:an i hopptornet!! Vill dock poängtera att någon finns nedanför för att ta emot henne och att hon har flytpuffar (i fall någon skulle undra).

Min sambo brukar ofta påpeka att jag brukar råka ut för ganska många konstiga saker och i går var det inget undantag. Sambon och lillan var i och badade och jag låg och solade (läs halvsov) när jag plötsligt hörde: -Heej! Jag tittade yrvaket upp och såg en liten tjej som satt sig brevid mig. -Hej, svarade jag. -Vill du gifta dig med min gudfar?, frågade hon. Jag blev helt paff och visste inte riktigt vad jag skulle svara. -Han är inte gift, förklarade tjejen. Till slut fann jag mig och svarade att jag redan var gift (en liten vit lögn, jag vet). - Ok, hej då, svarade hon och sprang iväg till sin gudfar. Ja, från barn kan man få höra de mest konstiga saker :)

/Carina.