Home alone

Det är tyst. Ingen som frågar saker. Ingen som springer fram och tillbaka. Ingen som hoppar i soffan. Ingen som kommer och ger en kram spontant. Ingen som kryper upp i knät, gonar in sig i min famn för att gosa.

Jag har egentid. Tid jag alltid längtar efter i vardagen när jag inte har den. Nu har jag den. Egentiden. Jag har den i hela 4 dagar. Jag är ensam hemma och jag vet inte ännu om jag här helt nöjd med det. Konstigt det där. Att man alltid ska längta efter något man inte har och när man har det så längtar man tillbaka till det som var. Det som är som vanligt.

Lillan och sambon åkte söderut i eftermiddags och jag har haft tid för mig själv ända sen dess. Nu sitter jag här hemma framför tv:n och det är tyst. Vet att jag ska vara nöjd och att jag ska ta vara på den här tiden för mig själv. Men det är inte helt lätt när man längtar efter sitt lilla hjärta.

Nej, dags att rycka upp sig och tänka på allt jag kan göra nu under dessa dagar och när jag vill. Bara vara. Inte mamma. Inte sambo. Bara jag. Bara Carina. Jag kan göra precis som jag vill (efter jag jobbat klart förstås) och det känns väldigt konstigt.

En riktigt trevlig kväll önskar jag er alla!