Äntligen visade den sig!

Blå himmel. Inte ett moln. En sol som så sakta steg och strålade från sin himmel. Det var nästan så man inte trodde sina ögon i morse. När såg man solen sist egentligen? Ska jag vara helt ärlig så kommer jag inte ihåg när det var. Det känns som väldigt länge sen i alla fall. Så den var välkommen. När den äntligen visade sig.

Hade egentligen tänkt vila från träning i dag men nja. Det blev inte riktigt så. Inte kan man skippa ett skidpass när det är en strålande vinterdag. Då spelar det ingen roll att man kraschade i går och slog i svanskotan så man knappt kan sitta eller att skidspåren var urusla. Man finner sig liksom mer i att det inte är tipp topp bara det är fint väder. Energinivåerna fick en välbehövlig påfyllning och stakmusklerna en rejäl genomkörare.

(Bara mobilen med så det får duga)

När jag var klar hämtade jag upp Emma vid skolan. Hon var minst sagt helt slut efter att ha haft friluftsdag med sin f-klass, 1:an och 2:an. Snacka om att dom prickade in rätt dag. En dag som hon var mycket nöjd med. Vad annat kan man vara när man får vara ute med kompisar, åka skidor (just den delen var hon väl inte direkt överförtjust i...), grilla hamburgare och äta lunch ute. Blir så glad över att skolan och fröknarna tar sig tid och gör sådana här saker med barnen. Tycker det är viktigt. Har själv många härliga minnen från sådana dagar.

Nu blir det till att fixa några saker och sen tänker jag ta kvällen. I morgon är en ny dag och förhoppningsvis får vi se solen igen!

Trevlig kväll!