Av naturliga skäl så klappar hjärtat lite extra (eller ganska mycket extra) för längdåkningen. Att då få sitta (eller rättare sagt studsa upp och ner) i tv-soffan när de svenska och norska längdåkarna är ute i spåren och skördar framgångar. Då myser man kan jag lova. Är så oerhört imponerad över dessa prestationer vi bjuds på. Att man kan åka så fort på skidor. Att få lyckas när det väl gäller. Att få betalt för allt slit, alla timmar man lagt ner när det verkligen gäller. Då imponeras jag, skriker mig hes och tårarna stiger i ögonen.
Förutom träning har det blivit en lugn helg. Har haft besök av vänner både i går och i dag. I går var ju min barndomsvän och hennes dotter här och det var så roligt att få träffas och prata lite. Det är ju inte så ofta vi ses nu för tiden. Önskar verkligen att vi hade bott närmare varandra och kunnat ses oftare.
Nu ska jag krypa till kojs och försöka få en god natts sömn. En ny vecka väntar och förhoppningsvis blir tempot lite lugnare gentemot veckan som gått.
Klart "hästen" måste kollas till emellanåt.
Ja men nog är det fantastiskt vilka presetationer vi får se. Missade dagens längdskidor, skjutsade Sebbe från stugan till tränig. Men vi hade radion på i bilen och fy så nervöst det var, gåshud på hela kroppen :).
SvaraRaderaHa det gott! Kram Jennifer
Visst är det roligt med OS och Svenskarna är så duktiga.
SvaraRaderaTvå Amerikanska snowboard åkare är ifrån den byn vi bor i och startade sin karriär från att ha åkt på berget Mount Snow där vi bor. Lite kul faktiskt!
Ha en fin och lugn vecka.
Kram Bodil.