Så var man igång.

Tänk vad mycket som kan hända bara man ger sig den på det. Bara man sluta lyssna på den där rösten i huvudet som ständigt påminner om att man är trött, man orkar inte, man vill inte. När man slutar lyssna och bara gör. Utan att tänka. Ja, då kommer man igång.

Har ju känt en otrolig motvilja till att träna på sistone. Ursäkterna har varit många för att strunta i det. Och då har humöret blivit lidande. Jag vet ju att jag inte mår bra när jag inte tränar. Men så i går då bara bestämde jag mig. Utan att tänka gick jag och bytte om till träningskläder och drog ut på ett rullskidpass. Visst var det motigt och visst gick det inte så bra men känslan efteråt - ja den är obeskrivlig.

I dag var det samma visa. Ville egentligen inte men jag tog mig kragen och drog ut på ett löppass. Lät tankarna vandra fritt och vips hade ett distanspass avverkats. Jag hade t.o.m.. gått så mycket upp i mina tankar att jag helt missade vissa partier av banan jag sprungit :).

Hemma igen drog jag igång med Emmas rum. Hon har ju önskat sig ett hästrum och ett hästrum kommer det att bli. Var lite emot att sätta upp hästtapeter från början - man vet ju inte hur länge intresset håller i sig. Men va fasen - när man väl ska göra om hennes rum så ska hon väl få ett rum som hon vill ha. Strunt samma om det blir till att tapetsera om igen om något år. Själva tapeterna har jag inte börjat med ännu. I dag var det målning av tak och väggar som stod på schemat. Får nog lov att gå över väggarna en gång till men sen så. Då ska hästtapeterna upp.

Rummet är tomt

Gästrummet är desto fullare

Lite ljusare i taket & på väggarna 

En lugn kväll väntar. Är trött. Riktigt trött. Det tar på krafterna att måla och fixa. Och vad jag ska göra i helgen som kommer - ja, det vet ni nog ;).

Ha en fin helg!
Kram Carina.