Jag mailade paret, fick mera info och hade bestämt mig för att tacka ja. Men så dök den upp, den där känslan i magen. En gnagande oro. Ett heldagsbröllop, fixar jag det? Kommer jag kunna leverera och leva upp till förväntningarna (& inte bara från paret utan även från mig själv). Efter att ha grubblat både dag och natt så bestämde jag mig. Jag följde magkänslan och tackade helt enkelt nej.
Jag kommer säkert att ångra mig både en och två gånger men i bland ska man lyssna på det där inom en. Göra det som känns bäst. Det tror jag är ärligast både mot sig själv och paret som ville jag skulle vara med på deras dag. Om jag inte riktigt tror på mig själv så tror jag inte att jag presterar på topp och levererar fina bilder heller. Och det vill man ju absolut inte - bröllopsbilder är allt för viktiga för att chansa med (& alla andra bilder också så klart men dom kan man ju oftast ta om ifall det skulle bli något knas, lite marigare med ett bröllop).
Så nu tror jag det känns bra. Oron i magen är på väg bort och jag hoppas kunna sova om nätterna igen.
Resten av denna dag ska tillbringas med att träna något (vill inte men behöver det), fixa inför helgens resa och så hoppas jag hinna sticka några varv på min kofta.
Ha en fin dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för du lämnar några ord hos mig!