header

header

9 september 2015

Att ta sig tiden.

Jag vet inte hur många gånger jag har passerat den här platsen på mina träningsrundor. Varje gång har tanken slagit mig att jag borde ta mig dit. Varje gång har jag undrat hur det ser ut om man följer vägen och går bortom kullen. Varje gång har jag tänkt att jag borde stanna till där. Men som vanligt har det inte blivit av. Inte på grund av att jag inte haft tid. Nej, det är ju så med vissa saker - dom blir bara inte av.

I dag när jag satt hemma på lunchen och funderade vad jag skulle göra så kom tanken på denna plats igen. Och då bara bestämde jag mig. Tog med mig kameran och körde dit. Strosade över åkern i sensommarvärmen. Hörde syrsorna spela i det höga gräset. Kände mig trygg när skogen omfamnade mig. Kände mig lycklig när jag klättrade upp i fågeltornen och såg en vacker myr och senare några tranor som gjorde världen uppmärksam på deras existens genom höga skrik. Blev överförtjust när solen strilade mellan lövverken och skapade magiska rum.











Kan säga att jag känner mig så nöjd och lycklig över att jag tog mig tiden och åkte dit. Den här stunden gjorde min dag och gav mig så oerhört mycket. Man säger att naturen helar och visst är det så. Känner mig sällan så lugn och tillfreds efter att jag varit ute i skog och mark. Så det är viktigt det där, att ta sig tiden.

Och lyckoruset fortsatte när jag satte mig på racern och trampade i eftermiddags. Kortärmat och korta cykelbyxor. Ljumma vindar mot kroppen. Och den där välbehövliga solen som ger oss ljuset vi behöver. Endorfinerna strömmade inom mig och det gick lätt. Helt klart gick dagens racerpass in på topp-tre listan för årets cykelpass.

Nu hög tid att ta några djupa andetag och försöka få den där envisa kaninen lite tamare.

Ha det bra!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för du lämnar några ord hos mig!