Att det kan vara så fullt upp. Ja, jag vet ju att jag själv har satt mig i den här situationen men att det skulle bli så här mycket - det hade jag inte riktigt räknat med. Eller det borde jag nog vid närmare eftertanke ha förstått. Jag känner ju mig själv och borde ha haft i åtanke att när jag väl börjar med något ja då kör jag på tills det är klart (+ att jag ska hinna med allt annat och gärna lite mer också). Men men, gästrummet är snart färdigmålat - bara en strykning till på väggarna som jag hoppas hinna med i morgon. Och sen dags för det roliga - att piffa (& ta hand om kaoset som råder i huset just nu).
Fullt upp som sagt och i dag var det nära att det inte skulle hinnas med någon träning. Men jag behövde verkligen ut så jag frågade Emma om hon kunde tänka sig följa med mig. Och visst gjorde hon det! Riktigt duktig var hon där hon trampade och kämpade på. Så vi fick oss ett bra träningspass. Hon cyklade och jag stakade.
Något jag inte hunnit med är att ta fram kameran eller att redigera. Tur då att jag gick bananas med collage häromdagen och har några på lager. I dag bjuds det därför på indian-bilder från den första fotokursen jag var på. Tänk vilken känsla man kan få i en grusgrop med några hästar, modeller och kläder.
En fullspäckad dag som var bra fram till kvällen. Då kom ett besked jag hade kunnat vara utan. Det enda positiva är väl att du slipper ha ont mer och slipper lida. Jag hann tyvärr inte hälsa på dig en sista gång och det suger rejält kan jag säga. Jag hade nog inte trott att du skulle lämna oss så snart utan att jag skulle få chansen att säga hej då. Kanske är det en mening med detta. Kanske är det meningen att jag ska minnas dig som när vi sågs i somras och alla andra gånger då du alltid varit glad, skrattat och retat gallfeber på mig - alltid med glimten i ögat. En sak är i alla fall säker - jag kommer sakna dig massor och himlen har fått den snällaste ängel man kan tänka sig.
Sköt om er!
Kram Carina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för du lämnar några ord hos mig!