En person som jag tänker ofta och mycket på och längtar efter är min farmor. Trots att det är över 15 år sedan hon lämnade oss kvar här på jorden så kan jag fortfarande längta något kopiöst efter henne. Eftersom jag inte hade förmånen att lära känna vare sig min mormor eller morfar så blev farmor och farfar att betyda speciellt mycket för mig. Vi (jag, mamma och pappa) var ofta hos dom och jag kan än i dag minnas hur det lät när farmor vispade grädde med elvispen, hur det luktade när hon stekte våfflor eller hur det kändes när hon kramade mig.
Den här blomman är till dig!
Farmor var även helt grym på att sticka och virka. Jag vet inte hur många par sockor och vantar hon har gjort åt mig genom åren. Jag har slitit ut dem och hon har stickat nya. Eftersom hon inte längre finns här så kan hon ju av inte göra några nya till mig och jag minns att jag var ledsen när jag slet ut det sista paret raggsockor som farmor hade gjort.
För några år sen var jag hemma hos mamma och pappa och rotade i deras klädkammare. Där hittade jag ett par vantar som jag tyckte var fina. Frågade mamma var de kom i från och fick svaret: det är farmor som har gjort dom. Sen den dagen plockar jag alltid fram "farmors vantar" när det närmar sig vinter. Dom är slitna och lagade men det spelar ingen roll. Det är dom bästa vantarna jag har och dom får mig att känna mig lite närmare farmor.
Tack för världens bästa vantar farmor!
Önskar alla en riktigt bra tisdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för du lämnar några ord hos mig!