Det bubblar och fräser.

I dag är en sån där dag. En dag då det känns som jag ska explodera. Det kokar, bubblar och fräser inombords. Känner mig som en vulkan på gränsen att få ett utbrott. Rastlöshet. Ilska. Frustration. Detta är vad som ligger, pyr och vill ut.

Vad är det då som föranlett detta tillstånd? Jo, det stavas kort och gott: halsont. Det är den där f-bannade halsen som spökar. Igen. Jag vill inte ha fler sjukdagar här hemma. Varken för mig eller Emma (hon är dock så gott som frisk). När ska det ta slut egentligen? När ska man få vara frisk och bara kunna få vara och njuta av livet? Få vara glad? Glad som jag var i helgen? Nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Vill inte. Är så himla less på detta :(.

Önskar att någon bara kunde vifta med ett trollspö och vips så var alla baciller borta. Och när denna någon ändå var i farten kunde den gärna få vifta till mig några lediga veckor också. Bara så där. Behöver vara ledig. Behöver få sova om nätterna. Få tanka lite energi i den här slutkörda kroppen. Räknar dagarna tills det är midsommar och semestern börjar. Till dess ska jag göra mitt bästa för att förhindra ett utbrott. Fastän det fortfarande bubblar och fräser.

Hoppas verkligen att ni andra haft en betydligt bättre start på veckan.