Att ha hittat känslan.

När det känns kasst. När man känner sig tung som en elefant. Noll spänst. Inga ben som fungerar. En häl som gör ont. Då sätter det sig på humöret kan jag lova. Frustration. Ilska. Nästan uppgivenhet. Precis så har det varit för mig med löpningen den senaste tiden. Ända sen i våras har det hållit på så här. Inte så konstigt då det inte funkat att träna lika mycket löpning som jag brukat. Ett till två pass i veckan. Det är vad jag maximalt har klarat av med hälen. Borde kanske ha vilat helt från löpningen men nej, det är inte riktigt jag att göra något sånt.

Förstå då när man hittar den. Känslan. När benen plötsligt är pigga. När kroppen svarar. När det går att köra på utan att få tokont i hälen. När det inte spelar någon roll att man får springa i mörker. Backe upp och backe ner. När man älgar på. Tar i. När det bara känns bra. När löpkänslan kommit tillbaka. Då jublar jag. Då känns allt lättare. Då känns allt bra! Precis det här hände under kvällens löppass. Och det var helt underbart!!!

Något liknande har också hänt med mina bilder till mitt projekt. Har vetat vad jag vill förmedla. Vilken känsla/stämning dom ska återge. Har fått till en del av bilderna men det har varit något som fattats. Men i går hittade jag "receptet". Mitt framför näsan har det funnits hela tiden. Nästan lite komiskt måste jag säga. Men förstå, när man gör ändringarna och plötsligt ser man precis det man velat få fram. Den där känslan. Då är det inte utan att man känner sig lite smånöjd :).

Det är dåligt med tid för att hinna fotografera om dagarna. Bjuder därför på några fler bilder från helgen som gick.

Önskar alla en bra kväll!