Det sistnämnda är något jag gör mycket. Funderar. Fram och tillbaka. Vad är det då jag funderar över? Lite allt möjligt faktiskt. Men främst är det över livet. Över att allt går så himla fort hela tiden. Måndag -fredag. Måndag - fredag. Och så två fullspäckade dagar när det äntligen blir helg. Vill jag verkligen ha ett sådant tempo i mitt liv? Dag ut och dag in. Ett tempo som gör att dagarna går i varandra. Ett tempo som gör att jag inte riktigt kan leva här och nu. Vill jag ha det så här?
Nej, det vill jag inte! Jag vill känna att tiden efter jobbet är menings- och betydelsefull. Att den fylls av saker jag/vi tycker är roliga. Att vi är tillsammans. Naturligtvis så inser jag att det inte är möjligt fullt ut. Det är ju självklart saker som måste ordnas och fixas med. Men jag hoppas att ni förstår vad jag menar.
Kanske är det så att man egentligen har tiden men inte tillåter sig själv att ha det. Att man fyller den med en massa saker som kanske kunde vänta. Det här är en ekvation som inte riktigt går ihop när man är en sån som jag. En sån som inte riktigt kan låta saker vänta. Då blir det lätt lite kaosartat när man ska försöka få ihop och hinna med allt.
En klok person sa följande till mig häromdagen: att jag kanske inte kan fortsätta lägga till saker som jag tycker om att göra, utan att ta bort något annat. Har gått och funderat mycket på just detta. Det är ju helt logiskt. Det går ju faktiskt inte att bara lägga till en massa utan att ta bort. Det är ju inte konstigt att man stressar som en tok för att hinna med allt. Lägga till och ta bort. Jämnvikt.
Nog med svammel från min sida i dag. Nu ska jag fundera lite till. Främst på vad jag ska ta bort. För tiden finns ju. Bara man vill. Det gäller bara att prioritera.
Trevlig kväll!
Tänker att även tiden PÅ jobbet (inte bara EFTER jobbet) ska kännas betydelsefull... Kram Emma
SvaraRaderaJa, du har en bra poäng där.
RaderaKram Carina