Passerat "mittlinjen"?

Riktig höst ute och det gillar jag. Vill att det ska vara länge. Vill njuta länge av denna underbara årstid. Vet inte riktigt vad som hänt men för första gången någonsin (tror jag) så längtar jag inte efter vintern. Ja, det är faktiskt sant. Jag längtar inte efter snön. Inte efter knarret under skorna. Inte efter kylan. Visst ska det bli kul att åka skidor igen men nja - hösten lockar mer än vintern just nu.

Tror detta faktum till stor del beror på att jag inte kunnat springa så mycket som jag velat den här säsongen. Jag är liksom inte klar med löpträningen ännu. Det är mycket som händer när man springer. Inte bara blir konditionen och humöret bättre, man hinner med att fundera en del också. Precis det gjorde jag häromdagen och det var då det slog mig: tänk om jag levt halva mitt liv?

Jag vet att man inte ska fundera så utan leva i nuet men faktum kvarstår: tänk om halva livet har passerat? Om man passerat "mittlinjen" av sitt liv och varje dag som går är en dag närmare.... Vad då? Slutet? Början på något nytt? Vad vet jag.

Det är inte utan att jag känner mig lite stressad. Det är så mycket som återstår och som jag vill göra med mitt liv. Hur ska jag hinna med allt? Saker jag önskar att jag vetat när jag var yngre. Saker jag önskar att jag hade uppskattat mer. Samtidigt vet jag att det inte är någon idé att älta de val man gjort. Man ska se framåt - inte bakåt. Men de här funderingarna om att halva mitt liv redan gått kommer jag inte undan och jag behöver nog ett tag för att ta mig igenom dem.

Önskar alla en trevlig kväll!