Riktigt otäckt.

Ytterligare en dag närmare fredag och det är jag inte det minsta missnöjd med måste jag säga. Inte bara för att fredag är min lediga dag utan för då kommer M hem till oss igen. Han har varit borta sen i lördags och det känns kan jag lova. Men på fredag är han som sagt hemma igen och vi längtar!

Stressade på jobbet för att jag skulle hinna ut på ett skidpass innan junior skulle hämtas. Det hade lovats nykörda spår för både skate och klassiskt i skidspår-appen men nja. Det där med nykörda skate-spår hade nog den som rapporterade missförstått. Men, men det var inte lika mycket nysnö som i går så det var ju alltid något.

Det hände något riktigt otäckt under mitt skidpass i dag. Jag åkte i godan ro och började åka nerför en lång utförsbacke. Kom i kapp en kvinna som var ute och gick (naturligtvis mitt i skatespåret - att folk inte lär sig - suck och dubbelsuck). Såg att hon hade ett koppel i handen men såg ingen hund. Ja, ja tänkte jag, åkte om henne och fortsatte nerför backen.

Då kom den. Från ingenstans. En stor, muskulös blandning av en boxer och någon slags kamphund. Kvinnan skrek till hunden men tror ni att den lyssnade? Svar nej! Den sprang efter mig och gjorde det en bra stund. Kvinnan skrek mer och mer. Och jag, ja jag stannade inte kan jag säga. Nej, först blev jag irriterad över att människan gick mitt i spåret. Sen över att hon till råga på allt hade hunden lös. Det är ju inte så ovanligt att det kommer skidåkare farandes när man går i ett skidspår och då är det väl inte optimalt att ha sin hund lös om man inte kan ha ordning på den.

Så jag fortsatte att åka på trots att hunden sprang och gjorde utfall precis bredvid mig. Till slut blev jag rejält irriterad och arg och sa till på skarpen att nu fick den minsann lämna mig i fred och springa tillbaka. Och då, äntligen vände den om försvann. Då hade jag rejält hög puls och inte var det av träningen. Nej, hela händelsen var riktigt otäck och hade jag stött på ekipaget på vägen tillbaka hade jag minsann talat om för hundägaren vad jag tyckte. Nu hade hon valt en annan väg så jag råkade inte på henne och det ska hon nog vara glad för.

Förutom att bli jagad av en hund så var jag ju tvungen att ta med lill-kameran och fota den där gläntan jag såg i går. Misstänkte att det var sista dagen med snö på träden och den tänkte jag inte missa. Hade en bild i huvudet som jag ville skapa så när jag fick några minuter över här i kväll slog jag slag i saken och satte igång. Visar inte hela slutresultatet men en glimt av hur den ser ut kan ni få :).

Kunde inte släppa Narnia-känslan jag fick igår.

Önskar er en fin kväll!
Kram Carina.