Åt min lunch och sen började tankarna vandra fram och tillbaka. Skulle jag ut och träna? Skulle ryggen fixa att åka skidor?? Var det dumdristigt att träna??? Ja, det var många funderingar men när jag läst att det var nykörda spår - ja då var det inte så mycket att fundera över. Bytte om och for, lite orolig för jag väl erkänna, iväg till skidspåret.
Hade inga större förhoppningar om att glidet skulle vara det bästa när det var så pass varmt men oj så fel jag hade. Min vallare måste ha prickat rätt för jag hade kanonskidor alla plusgrader till trots. Och när jag sen kände att ryggen var ok och att benen hängde med. Ja då kan jag meddela att det var någon där i spåret som åkte runt med ett stort flin i ansiktet.
Det var verkligen helt fantastiskt att känna att man kunde åka utan att det högg och gjorde ont. Och att känna solen värma så pass mycket att man fick lov att åka utan långkallingar och att man fick dra ner blixtlåset i jackan och kavla upp ärmarna - lycka!! Det var länge sen jag kände så mycket glädje :).
Dålig mobilbild men det var verkligen riktigt fint!
Och jag måste säga att mitt skidpass inte gjorde ryggen värre utan snarare lite bättre. Visst är den fortfarande dålig men det går åt rätt håll och i morgon ska det förhoppningsvis bli ännu bättre då jag ska till osteopaten.
Annars har vi mest spenderat tiden ute - vem vill vara inne nu. Vi har också umgåtts med den lilla hårbollen och inlett kampanjen få-på-Tuff-selen-utan-protester. I dag fick jag, trots vilda protester, på honom selen för första gången. Och han hade den på sig i ca 2 minuter innan han lyckades ta av sig den (jag hade inte lyckats knäppa den ordentligt runt hans hals). Så nu blir det väl att försöka ligga i hårdträning med den envisaste kaninen i världen. Han gillar det inte men jag är säker på att bara han förstår varför vi sätter på honom en sele så kommer han bli glad.
Nu är det dags att försöka få junior att gå och sova.
Ha det fint!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för du lämnar några ord hos mig!