Då börjar jag längta.

Nej, jag klarade mig tyvärr inte den här gången. I går kväll, som ett brev på posten, flög halsontet på mig och så var även jag sjuk. Otroligt trist men det är som det är. En vanlig hederlig förkylning som går över om någon vecka och det är ju huvudsaken.

Men när jag blir krasslig/sjuk/lite deppad då är det lätt att jag börjar längta. Längta efter platsen där dimmorna sveper in om kvällarna. Där himlen färgas i magiska färger när solen är på väg ner. Till platsen där murstocken står kvar som ett monument över huset som en gång fanns där. Huset jag aldrig fick se men som ändå på något obeskrivligt sätt välkomnar mig och får mig att känna mig som hemma. Längtar till skogen där jag känner mig trygg även om det är björnarnas och vargarnas rike. Ja när man är lite moloken längtar man hit.

Inte så mycket vettigt har det blivit gjort i dag. Har mest försökt vila och samla kraft för att orka med jobb och annat som väntar veckan som kommer.

En fin avslutning på helgen önskar jag er!