Det är något alldeles speciellt med att sitta nere på bryggan vid en sjö en ljummen kväll i september. Att få se solen sakta börja gå ned och färga himlen i alla möjliga färger. Att få se dimman börja dansa in från myrarna och lägga ett tunt täcke över vattnet. Att se sjön ligga spegelblank och samtidigt höra en lom som skriker i den tysta kvällen.
När jag får vara med om detta, ja då fylls mitt inre av ett lugn och en frid jag inte kan beskriva. När jag får vara där i min värmlandsskog och vid min brygga nere vid sjön - det är i dessa stunder känner jag mig hel.
Jag hoppas att ni har en eller flera platser som får er att känna detta. Och att ni också får uppleva dessa fantastiska septemberkvällar!
Ha det fint!
Kram Carina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för du lämnar några ord hos mig!