Den bästa känslan.

Efter att ha varit in en snabbsväng på jobbet i morse. Efter att ha varit hemma med junior som blivit sjuk (det hann gå nästan två veckor i skolan innan första förkylningen kom). Efter att ha städat hela huset och röjt ute i trädgården. Efter att ha läst sagor och pysslat om. Tröstat. När då mannen kommer hem och man får ge sig ut och träna. Oj, oj, oj säger jag bara.

När man kommer ut i skogen och temperaturen börjar dala. När solen börjar sjunka och stålarna träffar allt lägre mot marken. När det är stilla och tyst. När man kommer ut ur skogen och ut på ett hygge. Ett hygge där solen lyser upp med sitt mjuka ljus över vidunderlig utsikt. Och när man sen får springa tillbaka in bland träden igen. Ja då blir jag så lycklig att jag blir alldeles varm i kroppen. Då blir benen så pigga och bara vill fortsätta springa. Det är då man får uppleva den bästa känslan. Åh, vad jag älskar att springa i skogen. Speciellt dagar som denna :).

Tyvärr ingen kamera med under löpturen så det får bli en mobilbild från ett racerpass förra veckan.

Förkylt som sagt för den minsta i familjen. Hoppas det inte blir långvarigt. Vi får väl se hur länge vi andra klarar oss.... Men jag gör mitt bästa för att jaga bort alla baciller. Kan lova att det går åt en hel del frukt och ingefära här hemma för tillfället.

Nu håller vi tummarna för att febern försvinner i natt och att hon mår mycket bättre i morgon. 

Ha det fint!

Kram Carina.