Back in Borlänge.

Kan rapportera att det fortfarande är snorigt och förkylt för både mig och Emma. Kan även meddela att det INTE rekommenderas att sätta sig och köra bil när man är asförkyld. Det kan bevisligen resultera i en hejdundrande huvudvärk och att förkylningen slår till med full kraft igen - jag som trodde att jag var bättre i morse när jag slog upp de blå!

Hur som haver har jag och Emma kommit hem till Borlänge igen och här har det hänt grejer under de dagar vi varit hemifrån. Borta är de fula furutrappstegen och i stället möts man av en helt vit trapp när man kommer in i hallen. Det blev verkligen superbra, även om vi nu får kyla ur huset för att få bort den starka färglukten, men det är det värt! Utomhus har det även hänt en del, eller ja, det har tillkommit en hel del saker i trädgården. Nu är det byggställning och en himla massa material som levererats så nu känns det att utbygget har dragit igång på allvar. Det är lite svårt att föreställa sig hur det ska bli när det är klart men jag hoppas och tror att det blir bra - bilderna av hur det blir ser i alla fall bra ut inuti mitt huvud :)

Slutligen vill jag tillägga: så var den här, den andra dagen som jag inte sett fram emot. I dag är sista dagen i frihet, det är verkligen så det känns för tillfället mellan ångestattackerna. Inget man kan göra något åt men jag önskar verkligen att jag kunde det. Får väl säga som Per Elofsson: det är bara att bryta ihop och komma igen!

Förkylt i Fagerås

Vi var välkomna till Fagerås så här har vi varit sen i fredags. Som jag befarat har jag även blivit superförkyld, detta trots en rejäl kur av vitlök, esberitox, c-vitamin, molkosan, te....... men vad hjälpte det. Ja, ja inte så mycket att göra mer än gilla läget. Det är dock drygt för jag hade planerat jordens träningshelg här hemma men man får väl ta det senare i höst. Emma är också förkyld men hon verkar vara ganska pigg och det är huvudsaken.

Vi har inte gjort så mycket, det har regnat en del så vi har passat på att vara ute mellan regnskurarna. I dag är det en strålande sol på himlen så då blir det nog en heldag ute eller kanske inte. Jag funderar starkt på att ta en sväng in till Karlstad och Mitt i city - ett superfint shoppingcenter. Jag var till utkanten av Karlstad i går när jag var till Bergvik. Såå himla skönt att få gå och strosa själv utan att behöva köra rally med barnvagnen för att förhindra Emma från att dels hoppa ur den och dels dra ner allt som råkar komma i hennes väg :) Jag hittade hur som helst en vinteroverall och lite mössor till Emma och inte mindre än (blunda nu Marcus) 3 blusar till mig själv!!!! Skönt när man kan fynda!

Nu ska jag ta mig en rejäl promenad och se om jag kan piggna till lite.

Soliga hälsningar från Fagerås-sola!

Vänner.

Mitt i den nattsvarta tillvaro som råder så finns det glimtar av ljus som lyser upp mörkret. Det är att veta att man har familj och vänner som bryr sig om en och som försöker hjälpa till när livet känns lite svårt. Jag har turen att ha både familj och vänner i min närhet som bryr sig. I går fick jag ytterligare bevis på att jag har goa människor i min omgivning. Det var ett telefonsamtal från andra sidan Atlanten som verkligen hjälpte mig att känna att det faktiskt finns ett ljus i mörkret och att det säkerligen kommer att bli bättre. Det är så himla skönt att veta att man verkligen har riktiga vänner. Sen fanns det ett fint mail i min inkorg som också hjälpte till att muntra upp mig. Ett stort tack till er, ni hjälpte mig verkligen ska ni veta!

I dag hade jag och Emma tänkt åka till mamma och pappa men vi har blivit förkylda både hon och jag så vi får väl se om dom vill ha något besök eller om vi ska skjuta på det. Nu är i alla fall dags att fixa i ordning här hemma innan det är dags för ett kort besök på dagis. I dag blir det bara en timma. Känner att det kanske kunde vara bra att i alla fall ta en sväng dit även om Emma är lite förkyld - hon är ju inte direkt ensam om man säger så.

Sköt om er!

Nattsvart.

Det är väl synd att säga att dagarna är ljusa och går i dur för tillfället. Varken jag eller Emma är i form just nu och det återspeglar sig tyvärr även i dagens bloggande.

Det går fortfarande inte bra med inskolningen på dagis. Emma vägrar att vara där själv och det resulterar i att jag och Marcus får dela på dagarna och sitta där inne på en stol - känns ganska meningslöst måste jag erkänna (men man får ju lov att försöka göra det bästa för Emma). Sen gör det ju inte saken bättre att 2/3 delar av personalen är förkylda och hemma. Den enda ordinarie personal som är där är också sjuk och som ni vet så verkligen avskyr jag att umgås med sjuka människor (det är väl en "skada" som sitter kvar sen man tränade och var seriös). När man sitter där på dagiset med alla snörvliga människor känns som att man är omgärdad av bakterier som bara väntar på att gå till anfall och göra en sjuk. Skulle bara fattas att man får en förkylning nu också, det skulle verkligen vara pricken över i. Nej, det här med dagis känns verkligen inte bra för tillfället och tyvärr så känner Emma säkert av hur jag känner och det smittar av sig på henne. Det är inte lätt det här.

Vi får väl se fram emot det planerade besöket hos mamma och pappa i helgen. Tror att det blir en tur till stugan, det beror lite på vädret men det skulle verkligen vara skönt att få komma dit och få lite miljöombyte. Får väl lov att fortsätta proppa i mig c-vitaminer, gurgla halsen och dricka massor av te - allt för att hålla eventuella förkylningar borta.

Kram på er!

Bakslag.

I dag kom det, första bakslaget på dagis. Efter att sambon lämnat vid 9 i morse så ringde fröken 15 min senare och bad mig komma för Emma var jätteledsen och ville hem. Som tur var hade jag precis tagit mig ur duschen (vill poängtera att jag INTE hade sovit så länge utan hade städat och tränat) så det var bara att kasta på sig kläderna, dra en kam genom håret och slänga sig i bilen. När jag kom dit så hade hon lugnat ner sig men direkt hon såg mig sträckte hon ut armarna, kastade sig i min famn och grät att hon ville hem. Lyckades i alla fall övertala henne att vi skulle gå in till dom andra barnen och leka lite innan vi for hem. Det här var precis det jag har oroat mig för som tusan - att hon inte ska vilja vara på dagis och att hon ska bli ledsen. Hur fasen ska man kunna jobba om man vet att det inte är bra med Emma? Ett är då säkert, om hon inte kommer att trivas så kommer det gå åt skogen för mig. Jag har ju redan svårt för att man är mer eller mindre tvungen att lämna bort sitt barn på dagis. Vet ju att dom flesta, så också vi, inte har något val men det gör ont i mig att jag är tvungen att göra det. Man har ju inte skaffat barn för att andra ska ta hand om dem!

Tänk vad tiderna har förändrats dom senaste 20-25 åren, den tid då en annan har vuxit upp. När jag var liten hade jag turen att ha en mamma som var hemma med mig ända tills jag var 7. Nog för att hon arbetade - hon var dagmamma - men hon var ändå hemma och det kunde jag också vara. Visst förstår jag att det inte är ekonomiskt möjligt för alla men det känns ändå som att det är ett hårdare klimat i samhället idag. Det är mer prestige, prestationsfixering, det yttre räknas mer än det inre. Man kan ju fundera på vart vår värld är på väg och vilken roll och betydelse den lilla människan ska ha. Ska inte gå djupare in på det här men det är sådana här saker som snurrar i mitt huvud för tillfället.

Nu ska jag se till att familjen får en lugn helg och sen tar vi nya tag på måndag och hoppas att det går bättre då. Kanske skulle man ta och köpa en lott eller spela på hästar och dra in några miljoner i helgen- då slapp jag ju oroa mig för framtiden. Yeah, right - drömma går ju ;)

Trevlig helg!

Nu är den här!!!!!!

I dag kom den, med hemleverans och allt! Min bil, min Saab 9-3. Dagens höjdpunkt vill jag lova. Vi får väl se om jag hinner med någon provtur, det har varit en ganska hektisk dag som tack och lov snart är till ända.

Allt började redan i morse då jag skulle ut och träna tidigt på morgonen eftersom Marcus skulle lämna på dagis och jag hämta. Stack upp till Bergebo och sprang, tyckte det var trist så jag åkte hem och spände på mig rullisarna i stället - crosspass, det var inte igår. Kom hem vid 9.20, skulle hämta Emma vid 10 - gott om tid, trodde jag. Kom ju på den briljanta idén att jag minsann skulle dammsuga innan jag hoppade i duschen. När jag var klar var jag ju tvungen att stretcha, detta i förebyggande syfte för att kunna gå i morgon. Kollade klockan och såg till min fasa att den var 9.50, vet av erfarenhet att det tar minst 10 min på min oväxlade cykel till dagiset. Det var bara att slänga på sig kläderna, dra ut cykeln och trampa på. Jag hann i tid men var tvungen att ta en snabbsväng in på toaletten och torka lite svett innan jag gav mig till känna. Så kan det gå! Allt hade hur som helst gått jättebra även idag och fröken var imponerad av Emma som redan kunde namnen på alla fröknarna och kompisarna! Emma konstaterade även idag att hon ville åka hem och kunde inte dra mig därifrån snabbt nog. Vet inte riktigt hur man ska tolka det??

Resten av dagen har gått i ett: en vråltrött tjej som inte alls varit på humör vare sig innan eller efter sin sovstund, en trött mamma som hunnit sitta ner ett litet tag och vilat sina trötta ben, hemleverans av bilen, besök av kompisar och mera skrik och trötthetstecken i kväll. Tur att det snart är helg och två relativt lugna dagar som väntar. Vi har kalas att se fram emot både på lördag och söndag, förhoppningsvis ska vi väl hinna med och vila lite också. Känner att det är välbehövligt nu efter x antal sömnlösa nätter och fartfyllda dagar.

Ska nog ut och fräsa lite med pärlan en sväng! Pappa, har du tänkt på en sak: nu är jag inne på min andra Saab och du har fortfarande din bil kvar. Är det inte dags att slå till snart??

Hej svejs!

Det rullar på.

Nu är inskolningen igång på allvar känns det som. I morse lämnade jag Emma ensam för första gången och det gick hur bra som helst. Vi hade pratat om att hon skulle vara där själv och att jag skulle komma och hämta henne efter en liten stund. Fick en kram och ett hej då och sen var det bara att gå. Lite kändes det allt att lämna henne där, hon är ju trots allt inte mer än 2 år. Vad gjorde jag då under den timme jag skulle fördriva? Jo, jag fick väl ta en tur till Coop - ville ju inte vara för lång borta i fall mobilen skulle ringa. Skulle ha köpt tofflor men det blev 2 vita korgar och en skvallertidning i stället. Kollade på klockan, 20 minuter hade gått. Vad skulle jag nu hitta på? Åkte tillbaka till dagiset och satte mig på parkeringen och läste min skvallertidning. Kände mig lite lagom fånig men tiden gick ju i alla fall. När jag hämtade Emma möttes jag av: "nu åker vi hem mamma"! Det hade gått jättebra och hon hade inte varit ledsen - så himla skönt!

Resten av dagen har vi tillbringat ute, vem vill vara inne när det är så här fint väder? Nej, det fick bli lite rensning i trädgården med ofrivillig hjälp från min lilla skugga. I dag har det varit extremt men det är väl inte så konstigt med tanke på den omställning som råder i hennes liv. När Emma sov hade jag tänkt sitta och njuta i solen men knäpp som man är började det krypa i kroppen så fort jag satte mig. När ska jag lära mig att slappna av?? Sagt och gjort - det blev till att dra fram gräsklipparen och klippa gräset. Passade även på att hoppa lite på studsmattan när jag hade chansen att ha den för mig själv. Sambon kom hem tidigt idag så jag skulle kunna träna tidigt men tack vare våra snälla grannar som ställde upp som barnvakt kunde vi träna tillsammans! Ett stort tack till er! Det blev ett cykelpass som hette duga, vill tillägga att sambon har en racer och jag en mountainbike.

I morgon är det sambons tur att lämna vilket innebär att jag får träna på morgonen, jippi! Om benen känns fräscha så blir det nog en tur i Bergebo.

Höres!

Liten har blivit stor!

Så var dagen här. En av de två dagar som jag fasat för en längre tid (den andra är tyvärr kvar). I dag var det dags för inskolning på dagis. Usch och fy. Efter en i stort sett sömnlös natt så lyckades vi få förmiddagen att gå. Var bl a ute och hoppade studsmatta. Emma fick en igår och det är inte bara hon som tycker att den är kul. Det känns som att det kommer bli konkurrens i familjen om denna leksak. Efter att Emma sovit middag var det dags att sätta på nya kläder och fara till dagiset. Det var inte utan att man fällde en och annan tår när det väl var dags. Väl där så kändes det faktiskt bra. Vi fick ett otroligt trevligt bemötande av personalen och Emmas "fröken" Stina var otroligt gullig. En otrolig lättnad för det är ju det käraste man har som man ska lämna i deras vård. Emma var lite tillbakadragen i 5 sekunder ungefär sen följde hon glatt med och kollade runt. Hon brydde sig knappt om oss ett dugg och det kändes faktiskt riktigt skönt. Hoppas, hoppas, hoppas att det kommer att fortsätta i samma anda. Då kanske det kommer att kännas åtminstone lite bättre att hon ska vara på dagis och inte hos mamma hela tiden :) Av förklarliga skäl så är det sambon som ska lämna på morgonen och jag som ska hämta. Har som bekant lite svårt för avsked.

Eftermiddagen hann vi inte göra så mycket (läs orkade jag inte göra så mycket, all spänning hade släppt och jag hade en fruktansvärd huvudvärk). Vi aktiverade oss dock med att pussla, baka matbröd och försöka väcka liv i grannpojken men han var riktigt trött.

Vår lilla tjej som blivit stor!

Go natt!

Söndagsångest!

Så var ännu en helg till ända (den välbekanta söndagsångesten börjar göra sig påmind) och även årets semester. Ja, jag har ju 2 veckor kvar innan mitt allvar drar igång men sambon börjar i morgon liksom Emmas inskolning på dagis. Inte en dag som jag har sett fram emot ska erkännas. Vi får väl se hur mycket jag sover i natt. Emma verkar i alla fall se fram emot det och det är ju huvudsaken. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon kommer att trivas med alla fröknar och nya barn. Tänk att jag varit hemma i över 2 år! Förstår verkligen inte att tiden kunde gå så här fort. Visst har man hunnit med en hel del men ändå inte allt man velat. Hur kommer det att bli sen? Tur att man inte vet för det känns inte som att det kommer att bli bättre i alla fall.

Helgen då? Ja i det stora hela har det varit bra mellan ångestattackerna. Skapligt väder, har kunnat träna på bra, har fått/ska få min drömbil, har fått en del egentid och kunnat läsa, är på sluttampen på Marian Keyes "This charming man" (man blir verkligen förbannad när man läser den och undrar hur en del människor, karlar i det här fallet, är funtade) samt umgåtts med och träffat vänner. Sämre tillvaro kunde man ju haft.

Ny "familjemedlem".

En sak jag lärt mig är att när man lever tillsammans med min sambo så kan man aldrig ha en bil för länge. Vet inte hur många bilar jag/vi haft sen vi blev tillsammans. Man hinner då aldrig tröttna det är ett som är säkert!

För drygt en vecka sedan så sålde vi min kära racerbil, en Skoda Octavia RS. Lite trist för det var en bil med klös i men inte särskilt ekonomisk. Men visst är det skönt med en bil där det händer något när man trampar på gasen. Med min första bil grön-bilen (en grön Polo) fick man lov att planera en omkörning i god tid och ha fri sikt i minst en kilometer för att vara säker på att komma förbi :) Trots det så var jag allt lite ledsen när det var dags att säga hej då till den. Efter den så har jag som sagt haft en del bilar: Saab, Golf, Opel, Skoda etc. Efter senaste försäljningen har jag haft lite panik över att vi inte skulle hitta en ny bil men så härom dagen hittade vi en superfin bil som vi var och tittade på i förmiddags. En Saab 9-3!!! Min drömbil!!! Och på torsdag nästa vecka ska den bli min (om allt går bra är väl bäst att tillägga). Min sambo har haft så roligt åt mig när det gäller just drömbilen. Andra brukar ju ha lite mer exklusiva bilar som drömbil men inte jag inte. Jag har allt hållit fast vid Saab så ni kan lita på att jag öppnar famnen och hälsar nya familjemedlemmen välkommen på torsdag! (bilder kommer att publiceras det lôver ja)

Vi har även hunnit med lite mindre inköp. Upptäckte lagom till att inskolningen börjar på måndag att Emma inte hade några bra höstskor. Det var bara att åka till Kupolen och köpa ett nytt par. Fattar verkligen inte hur mycket lillan har växt i sommar. Får väl bara hoppas att hon hinner använda de byxor jag köpt tidigare i sommar.

Annars kommer det bli en lugn kväll i tv-soffan. Jag har verkligen noll energi för tillfället, så det lär väl bli en tidig kväll i dag också. Får nog lov att ta en tur till hälsokostaffären på måndag och se om det finns några pigg-piller att stoppa i sig.

Ha en bra fortsättning på helgen!

Tschüs (hej då på tyska)

Furuvik

Efter att ha kollat vädret i morse styrde vi kosan mot Furuvik. Vi tänkte göra en sista utflykt innan semestern är till ända. Eftersom Emma älskar djur och Furuvik ligger närmast så var valet inte särskilt svårt. Vi kom dit precis när de öppnade och solen strålade även om det var lite kyligt i luften. Vi hittade genast favoriterna - aporna. Är otroligt fascinerad över att dessa djur är så smidiga och starka. En av schimpanserna svingade sig som hejsan hoppsan i ett rep. Vill inte tänka på hur det skulle se ut om man själv skulle försöka sig på samma konster - inte lika graciöst kan jag lova! Var in i aphuset en sväng men då hörde jag en liten unge ropa: Titta mamma, vilken stor orm! Beslöt mig snabbt för att retirera och gå ut till pärlhönsen i stället. Kände att jag kanske inte ska visa för Emma hur fruktansvärt rädd jag är för ormar. Det vore ju bra om hon inte ärver den fobin från mig. Vi gick runt ett tag, Emma stormtrivdes och vi njöt av solen. Framemot lunch (som för oss är runt 11.15-11.30, tror inte att vi är speciellt unika med dessa tider) så började vi kolla runt lite vart vi skulle kunna äta. Döm av min förvåning när jag upptäckte att restaurangerna inte öppnade förrän kl 12! Då vart jag förbannad, tyckte det var fruktansvärt dåligt. Furuvik är väl tänkt som en plats för barnfamiljer och är det då så svårt att förstå att små barn (och även en del mammor) har bestämda tider för lunch som brukar ligga runt 11-12? Nej, efter den här upptäckten så rasade betyget för parken från min sida. Vi beslöt oss därför att fara därifrån och äta på ett annat ställe.

Ovan så syns havet samt jag och Emma.

När vi kom hem hade vi turen att ha hyfsat väder så det gick att vara ute. Emma roade sig själv med grannarna så jag fick tid att sitta ner och pyssla lite - egentid - lyx! Oroar mig lite för hur det kommer att bli när sambon börjar jobba igen. Nu när han varit hemma har man ju blivit ganska bortskämd med att ha hjälp hela tiden men på måndag är det slut på den lyxen. Då är det nämligen slut på semestern och dags för inskolning på dagis. Usch och fy säger jag, ser inte fram emot det. För det första har jag otroligt svårt att säga hej då och sen har jag svårt för att låta någon annan ta hand om Emma. Visst går det bra om det är någon jag känner men det känns sju resor värre att lämna henne till någon man absolut inte vet vem det är. Får väl hoppas att det känns bra med personalen och att Emma trivs. Det kommer säkerligen att vara bra för både henne och mig men jag önskar verkligen att det gick att lösa på annat sätt.

Nu är klockan 18 och jag är astrött. Det kommer nog bli en tidig kväll tror jag. Kanske blir det till att se klart på Harry Potter-filmen som vi påbörjade häromdagen.

Hej svejs!

Skam den som ger sig!

Nu är det bevisat! Det lönar sig att vara envis. Detta har jag kunnat konstatera efter att ha gjort 4 försök på min stickning, konsulterat mamma ett antal gånger, varit förbannad och arg vid oräkneliga tillfällen. Men i morse efter ännu ett samtal med lilla mamma, då hände det: felet hittades och på det 5:e försöket lyckades jag!!!!! Måste ju erkänna att det aldrig gått utan mammas hjälp men nu ska det väl bli en axelvärmare till slut hoppas jag. Hade detta inträffat för si så där en 2-3 år sedan så hade stickningen legat sönderklippt i soporna vid det här laget men det verkar som att mitt tålamod blivit större, behärskningen av humöret blivit bättre men envisheten består - en ganska bra kombination verkar det som :)

I dag har allt känts mycket bättre även om jag fortfarande känner mig lite låg. En stor anledning till detta är att jag har underbara vänner som alltid ställer upp i vått och torrt! Jag vet inte vad jag skulle göra utan er. Ni vet vilka ni är och jag hoppas att ni vet hur mycket ni betyder för mig!

Annars har det varit en ganska lugn dag här i Kälarvet. I morse tog vi en cykelutflykt till Mellsta och kollade på djuren och lekte. Under denna tur förbannade jag min snålhet att jag inte lagt till några hundra och fått åtminstone 3 växlar på min cykel. Nu får jag stå mitt kast och trampa runt på en oväxlad, trög kärringcykel men man lär så länge man lever (just i det här fallet var ju bevisligen min envishet inte var till min fördel). Hann även med ett träningspass på cykel (inte kärringhojen) och jag vet att jag sagt det förut men måste säga det igen: jag fullkomligt älskar när det börjar gå mot hösten! Vilken luft, lite kylig men ack så klar! I eftermiddag hade vi några vänner på fika och det är alltid lika kul!

Ett stort GRATTIS till svärfar som fyller år idag!

Tack å hej!

Trôk, trôk, trôk.

Vissa dagar önskar man att man inte klivit ur sängen. Vaknade i morse och kände på en gång att jag inte var utvilad utan lika trött som när jag gick och lade mig i gårkväll - då känns det ju lite onödigt att man legat i sängen i X antal timmar till ingen nytta. Ja, ja masade mig ut på en morgonpromenad, so far so good. Kom på att jag skulle passa på och baka bullar när jag för en gångs skull hade lust och alla ingredienser hemma. Sagt och gjort. Plockade fram allt och satte igång, ser då att jästen är för gammal - grrrr. Tur då att man har en sambo som brukar fixa det mesta när mitt humör tryter. När ny jäst levererats kunde jag sätta igång. Tyvärr var inte lillan på sitt allra ljusaste humör utan ville bli buren hela tiden - inte det lättaste när man ska baka. Efter att ha plockat fram vattenfärger och haft diverse olyckor med utspillt vatten blev det bullar i alla fall!

Efter träningen skulle jag börja på nytt på mitt nya stickprojekt (började igårkväll men det har jag strukit ett stort svart streck över). Satte mig ner och började - gick kanon tills jag kom till samma ställe som i gårkväll och upptäcker att det fortfarande är samma fel! Tror inte att det är sant! Får nog lov att ta tillbaka att stickning är avkopplande och lugnande - det stämmer inte här för tillfället. Som tur är har jag en otroligt snäll mamma som sitter hemma i Fagerås och provstickar mönstret och sen ska höra av sig till mig. Supertack mamma, vad skulle jag göra utan dig! (inte sticka det är ett som är klart). Det är bl a i sådana här stunder som det är drygt att bo så långt ifrån sina föräldrar. Önskar verkligen att det inte hade varit så långt till vare sig mina eller sambons föräldrar men nu är det ju bara att gilla läget.

Känner verkligen att mitt humör överensstämmer med det väder som råder ute för tillfället. Det avspeglas i de mörka molnen som är på himlen. Det ska bli ljusare mot kvällen och man får väl innerligt hoppas att även humöret följer den prognosen. Borde inte sitta här med dåligt humör utan försöka ta till vara på de få veckor som återstår av min föräldraledighet men i och med att det är just detta faktum som bidrar till min sinnesstämning är det inte det lättaste.

Höres!

Bröllop - igen!

Av någon konstig anledning blir det alltid stress och jäkt när vi ska iväg någonstans. Vet inte riktigt vad det beror på. Jobbigt är det för är det något jag verkligen avskyr så är det att vara ute i sista minuten.

I går skulle vi på bröllop igen, vårt andra den här sommaren. Den här gången var det våra vänner Anna och Janne som skulle gifta sig. Förutseende som jag var stack jag ut och tränade redan vid kl 8 på morgonen - var väl lite väl tidigt ska erkännas för kroppen hade inte riktigt vaknat men jag fick ju träna i alla fall. Väl hemma igen kom jag på att jag inte hade några örhängen som passade till min klänning. Vad gör man när man glömt en så´n viktig sak? Jo, fick väl knåpa lite själv och vips så var det fixat. Efter det vet jag inte riktigt vad som hände bara att det blev stress och jäkt med fix och trix innan vi kom iväg. Den här gången började jag att fixa till mig redan en hel timme innan vi skulle åka men vad hjälpte det. Det blev tidsnöd nu också av någon konstig anledning?? (kan det kanske bero på att man passerat 30-strecket?) Sambon kom på att han skulle skriva ut ett tal som han skulle ha med sig. Vad händer då? Skrivaren är inte riktigt med på noterna så 10 min innan vi ska åka står man svettig och försöker få igång den (frågan man ställer sig i det här läget är: varför hade man inte kunnat gjort det här lite tidigare, typ kvällen innan eller på morgonen?). Till slut insåg jag att det här går inte utan det är bara att strunta i det. Som tur är så brukar ju min sambo inte ha några problem med att vara spontan när han ska hålla tal så det löste sig i alla fall. Vi kom väl i väg "bara" 10 min för sent så vi hann till kyrkan den här gången också och hade en kanontrevlig och kul fest. Tack Anna och Janne och ett stort GRATTIS!

Nu är det dags att gå ut och njuta av det fina vädret. Det gäller att passa på för vem vet hur länge det varar? I morse hann jag med en tidig morgonpromenad och då kändes det att hösten är på intågande. Luften var klar och kall och så där frisk som den bara kan vara på hösten. Härligt!

PS: min klänning som jag har på bilden hittade jag på Kosta Outlet. Ett riktigt kap!

Grävmaskin & jordgubbssaft.

I morse vid 7 kom grävaren och började gräva för grunden. Sen har det grävts och mullrat hela dagen och jag gissar att en del grannar blev störda i sin morgonsömn, sorry! Det ska erkännas att jag har oroat mig en del för trädgården men det verkar som att den inte kommer att förstöras allt för mycket. Det mesta verkar gå att fixa till relativt smärtfritt och det är skönt! Redan i morgonkväll kan vi nog ta oss an den så då har man att göra i helgen, om man skulle oroa sig för att bli sysslolös :)

Efter att jag varit ute och tränat (vågade mig till Bergebo trots måndagens fadäs men i dag blev det flera varv på 5:an där jag hittar) fick jag ett ryck och kokade saft! Hemmagjord jordgubbssaft, det går inte av för hackor, mumma! Det var dagens största ansträngningar , i övrigt har jag mest varit ute i solen. Har tom kunnat ligga ute i min däckstol och läsa, vilken lyx! Lillan tog en rejäl tupplur mitt på dagen och det var skönt för både henne och oss. Efter mellis fick vi med oss grannarna till Långsjön och svalkade av oss. Välbehövligt för i dag har det varit grymt varmt ute. Hoppas inte att det blir lika varmt på lördag när vi ska på bröllop. Då är risken stor att man kommer att flyta bort i sin klänning men jag ska inte klaga, det är ju värre om man är kille och ska ha kostym. I bland har det sina fördelar att vara tjej :)

I morgon ska jag kanske ta en tur till Falun. Är sugen på att starta upp ett nytt stickprojekt. (om någon är sugen på att sticka finns kanonbra mönster och beskrivningar som är gratis på http://www.garnstudio.se/). Sen kommer ju mamma och pappa i morgon eftermiddag, jippi!!!!

Så här såg lillan ut i gårkväll när hon somnat med vällingflaskan i munnen. Snacka om helslut!

Trött, tröttare, vi på Arturs gata 28.

I morse vaknade jag efter ännu en sömnlös natt. Kände mig trots det hyfsat pigg och det funkade bra att träna på morgonen även om det var lite segt. Men efter att jag kom hem var det som att köra huvudet i väggen. Jag blev så himla trött, inte bara i kroppen som för övrigt kändes som den vägde bly utan även i huvudet. Var lättretlig men tänkte att ok, det går, jag kan ju sova när Emma sover. Grejen var bara att vår lilla prinsessa vägrade sova middag! När hände det senast?? Det är ju så himla typiskt att hon ska vägra en dag som denna när man verkligen skulle behöva sova lite själv. Det var inte så mycket att göra åt saken utan bara att gilla läget men jag kan lova att det börjar kännas så smått att man inte har sovit ordentligt på över 2 år!! Tidigare har man sovit ostört i 7-8 timmar men nu vaknar man flera gånger om natten, ja ibland flera gånger i timmen, inte riktigt vad man varit van vid. Men det är väl en liten del av alla de förändringar som sker när man får barn.

Ja, ja, det blev som sagt ingen vila men det kan man väl förhoppningsvis få göra om några år. En som också var trött i kväll var Emma. När jag kom in i vardagsrummet vid 16.30 hade hon somnat i soffan. Jag fick lova att väcka henne men det skulle jag inte ha gjort. Herre gud vilket raseriutbrott som följde på den väckningen. Hon låg på golvet och gallskrek, sparkade och slog. Det gick inte att prata med henne och när det var som värst gick en tanke till mina föräldrar som har fått stå ut med mitt humör under alla dessa år. Har insett att det kan inte ha varit det lättaste. Förlåt! Till slut lyckades jag lugna ner henne med löftet om att hon skulle få ett Bamse-plåster om vi gick ner. Vi hade vänner på middag och när klockan var 18 hade Emma nästan somnat i tv-soffan. Fram med vällingflaskan och under tiden hon åt somnade hon. Snacka om helslut. Nu får vi väl se när hon vaknar i morgon, förhoppningsvis efter klockan 6.

Nu ska jag gå och sova för i morgon kommer grävaren och börjar gräva grunden till vår utbyggnad.

Natti natti.

The spoon!

Vaknade supertidigt i morse och kunde inte somna om - hade haft grymma mardrömmar hela natten (berodde säkerligen på mitt skogsäventyr igår) - så det var lika bra att gå upp. Det blev en tidig morgonpromenad och putsning av fönster innan familjen vaknade till liv. Förmiddagen flöt på med lek & bus med Emma, promenad med grannen och hämta ut mitt efterlängtade paket med kläder till Emma. Beställde på nätet från http://www.villervalla.se/ när det var rea och idag kom hennes fina kläder. Lite stora ännu men att växa i dem kommer säkerligen inte bli något problem.

Eftermiddagen flöt på, skulle ha vilodag, blev rastlös - skräll!, så jag städade hela huset i stället. Var även på behandling för min rygg och fick pröva på något nytt - en kinesisk soppsked! Det är vår kompis som fixar till oss ibland och han frågade om jag hade testat the spoon. -Va?, sa jag. När han förklarade trillade poletten ner för jag har ju sett hur Marucs sett ut efter han varit där. -Nej, det har jag inte men ok kör på bara det gör min rygg bra. Plötsligt kom jag på, shit jag ska ju på bröllop på lördag. Frågade snabbt hur länge blåmärkena kommer sitta kvar. -Ja, i 7-10 dagar blev svaret. Bestämde mig ändå för att ta behandlingen då ryggen varit kass sista tiden men på ett vilkor: inte gå för högt upp på ryggen. Hade ingen större lust att komma på bröllop med 2 stora blåmärken högt upp på ryggen. Kan meddela att det inte är någon skön behandling vi pratar om, det gjorde ont som f-n och det är tur att jag inte ska ha en klänning som är urringad på ryggen. Kan dock trösta mig med att sambon ser sju resor värre ut på sin rygg. Lägger inte ut några bilder med tanke på känsliga läsare :)

Hann också med att sitta ute i solen och filosofera lite. Grannen frågade om jag hade varit "dödsrockare". Marcus hade sagt det sa han. Vad svarar man?? Är man dödsrockare om man klär sig i svarta/mörka kläder, lyssnar på death metal, har grova kängor? Då är svaret: ja, jag har varit dödsrockare under en period i mitt liv med ett undan tag: jag har aldrig färgat håret svart vad vissa än påstår! Efter den här frågan började jag fundera över vad musiken haft för roll i mitt liv. En ganska stor roll faktiskt även om jag inte är speciellt musikalisk själv. Under hela min uppväxt fram till idag har jag lyssnat mycket på musik, sjungit med, analyserat texter och röjt runt till musik. Allt började med Carola som var min stora idol. Fullkomligt älskade henne och lyckan var gjord när jag fick gå på konsert med henne i Mariebersskogen i Karlstad. Sen blev det A-ha som var mina stora idoler fram till jag började 6:an och fick upp öronen för hårdrock! Stackars mamma och pappa. Det var då band som bl a Guns n´Roses och Skid Row slog igenom och blev hur stora som helst. Mitt rum var tapetserat av planscher med Skid Row som var mina hjältar. Jag slet mitt hår och grinade och kunde inte alls förstå hur mamma kunde vara så grym som inte släppte iväg mig på konsert med dom i Globen (jag var 13 år). I dag förstår jag henne och har för länge sen förlåtit henne men just då var det världskatastrof! På gymnasiet upptäckte jag Ulf Lundell och Kent, svenska artister med grymma texter! I dag är jag allätare vad gäller musik men jag sätter gärna på en skiva och låter "I remember you" skråla ur högtalarna.

Vad vill jag då säga med det här, jo att musiken till stor del präglar de faser/stadier som man går igenom i livet, att den till viss del kan bidra till att forma en som person. Musik är j-kligt härligt helt enkelt.

Nu är det dags att sluta filosofera och stänga ner datorn men först måste jag tipsa om en av mina absoluta favoritlåtar: "Utan dina andetag" med Kent. Lyssna på texten och njut!

Vilse!

Jag var inte uppe med tuppen i morse och kanske var det detta som bidrog till den förvirring som kom att prägla dagen. Tar det från början.

Efter ett velande hit och dit om jag skulle träna eller inte - hade egentligen ingen lust - tog det dåliga samvetet över och jag bestämde mig: ja, jag skulle ut och springa! Då stod jag inför nästa beslut: vart skulle jag springa?? Bergebo eller Mellsta? Har sprungit i Mellsta hela våren och sommaren pga min ormskräck. Det har nämligen varit en del orm i Bergebo har jag hört. Har inte utforskat detta närmare. Kände mig lite less på stigarna i Mellsta som jag kan utan och innan så Bergebo fick det bli, ormar eller inte. Sagt och gjort, satte mig i bilen och for dit. Väl där kom ytterligare ett "svårt" beslut: skulle jag springa 2 x 5 km eller 1 varv på 10:an? Lite trist med 2 varv, det är bättre att springa 1. Då är man ju klar när man kommit runt. Efter en snabb överläggning med mig själv: 10:an så klart!

Började springa, gick lite tungt i början men efter ett litet tag infann sig löpformen och det började kännas bra :). Tankarna började fara iväg: saker att göra när man kom hem, inte glömma solkräm till Emma, ev. resa till stugan, Madonnas senaste singel började snurra....... Helt plötsligt kom jag fram till en grusväg. Men vänta, på den här delen av banan ska man ju inte korsa någon väg! Tittar mig omkring och har ingen aning om var jag är, ja i skogen naturligtvis men var? ÄR VILSE! Står och funderar på om jag ska ta till höger, vänster eller rent av fortsätta rakt fram, obanat i skogen. Nu är jag ingen orienterare så sista alternativet försvann snabbt. Beslöt mig för att köra på magkänslan och ta till vänster.

Sprang ett tag och försökte känna igen mig men ICKE! Paniken börjar komma så sakteliga så jag stannar upp och lyssnar. Då hör jag ett ljud av en stenkross eller något dylikt. Springer mot ljudet och efter ett tag kommer jag ut till en asfalterad väg. Kollar åt höger, känner inte igen mig. Kollar åt vänster och ser Fågelmyra sopstation! Har kommit fram på helt fel sida av berget. Orkar inte springa asfalt hela vägen till Bergebo där bilen står parkerad utan får skjuts en bit av en vänlig själ. Springer upp till Bergebo och parkeringen, sätter mig i bilen och far hem. Kan äntligen andas ut. Nästa gång jag ska springa 10:an i Bergebo ska jag vara superalert, inte tänka på något annat än var jag springer och det finns även en stor risk för att mobilen får följa med. Det positiva idag var dock att jag varken såg eller hörde en enda orm!

PS: för er som väntat på bilder i bilddagboken kan jag meddela att den nu är uppdaterad!

Helg till ända.

Så var den här veckan slut och "bara" 4 veckor kvar innan allvaret börjar. Att 2 år kunde gå så fort, det hade man aldrig kunnat tro.

Det har varit en skön söndag som kortfattat kan sammanfattas med träning, sol och kalas. Fick en härlig cykeltur i morse och vädret har ju varit kanon idag så det blev en stund i solen när Emma sov. Det var dock väldigt varmt och ett tag trodde jag att jag skulle flyta bort. Då kom grannen på att jag kunde svalka mig med vattensprutan och då blev det genast betydligt skönare i solstolen (förutom det vanliga krypet i kroppen som infann sig efter 2 minuter). I eftermiddags var det dags för Fannys 2-års kalas. Emma har verkligen fått upp smaken för kalas och åt bullar, kakor och tårta. På väg hem frågade jag henne om hon ville ha kvällsmat men då meddelade hon att hon minsann var mätt i magen.

Efter vår semester-tripp så har vi planerat att vara hemma de 2 veckor som återstår innan det är dags för inskolning på dagis. Sen tror jag att vårt utbygge av huset kommer att dra igång snart. Åh, jag vill inte ens tänka på det. Visst ska det bli kul med ett större hus men jag känner mig inte direkt inspirerad av att bo i eländet innan det är klart. En kaotisk omgivning och jag som person går inte direkt ihop men det är väl bara att sätta på skygglapparna och annamma tunnelseende tills det är klart! Känner jag mig själv rätt så kommer jag nog att "fly fältet" några dagar, orkar nog inte vara hemma i en hel månad. Ska nog försöka klämma in en tripp till paradiset i norra Värmland där min stuga ligger, ett besök till Furuvik, Mora, Karlstad osv. Listan kan göras lång.

Nu börjar ögonlocken kännas tunga och sängen lockar och drar från övervåningen. I morgon kommer jag inte vara uppe med tuppen!

Uppe med tuppen!

I morse vaknade Emma tidigt (som vanligt) och det var bara att bita i det sura och gå upp. Eftersom sambon kom hem sent i natt från svensexan så kändes det som att man fick lov att ställa upp även om jag hellre hade legat kvar i sängen idag. Men i stället blev det en powerwalk innan frukost med Emma i vagnen - inget ont som inte för något gott med sig :)

I dag är det träning och kalas som står på agendan. Träningen räknar jag med att kunna avverka nu på förmiddagen och kalaset är på eftermiddagen. Annars är det ganska lugnt, får väl försöka ta det sista i trädgården, det ser ju ut att bli fint idag så det ska väl inte vara några problem. Just det, kom ju på att vi måste fixa en ny sladd till datorn då den andra gick sönder igår. Det är helt sjukt vad man känner sig begränsad när datorn inte funkar. Inte så att jag måste sitta och surfa hela tiden men jag fixar ju med min kort och fotoböcker och det går ju inte så bra om skrället inte funkar. Nu har jag dessutom alla kort från semestern att fixa till och det är inte utan att man känner sig lite stressad när det inte går :)

Nu ska jag försöka få liv i han där uppe, få på Emma kläder och sen komma ut och träna.

Ha en bra dag!

Gräsänka.

Konstigt det där med att sova i sin egen säng. I natt har jag sovit som en prinsessa (utan att störas av några ärtor). Vaknade i morse och hade sovit hela långa natten! Gud så skönt, det hör inte till vanligheterna kan jag lôva. Att jag fortfarande var trött är ju en annan sak, man kan inte få allt här i världen :). Efter lite småfix stack jag ut på rullisarna och fick ett bra träningspass så i morgon kan man nog räkna med lite härlig träningsvärk!

Kärleken skulle på svensexa så jag och Emma har varit ensamma hela lååånga dagen och kvällen. Det har faktiskt gått hur bra som helst, trots att vi knappt lämnat gården på hela dagen. Vi var ute och lekte/pratade med grannarna innan det var dags för lunch och för Emma att sova. När hon sov hade jag tänkt sätta mig ute och njuta lite i solen men rastlös som man är började det krypa i kroppen efter 5 min i solen. Det blev till att gå lös på trädgården i stället. Har rensat, klippt, rensat och åter rensat så eventuell träningsvärk i morgon kommer inte enbart bero på mitt rullskidpass. Det är helt otroligt vad några timmar i trädgården kan göra. Det är kul när man ser resultat på en gång - sådana saker gillar jag!

Nu börjar det bli dags för lillan att få välling och godnatt-saga, har jag tur får jag läsa Mamma Mu, det har ju aldrig hänt förut ;). Själv hade jag tänkt sitta och surfa lite när hon somnat men nu har sladden till datorn lagt av så det får väl bli till att sitta framför tv:n utan dator. Får väl kolla i något tidning eller katalog i stället. Dom som känner mig vet ju att jag har lite svårt för att bara sitta stilla och se på tv. Antingen springer jag runt eller så sitter jag och håller på eller fixar med något under tiden jag kollar. Kan tänkas att jag har någon form av bokstavskombination :) I morgon är det dags för kalas igen då Emmas kompis Fanny fyller 2 idag. Grattis!

Tjolahej, tjolahopp!