Vilse!

Jag var inte uppe med tuppen i morse och kanske var det detta som bidrog till den förvirring som kom att prägla dagen. Tar det från början.

Efter ett velande hit och dit om jag skulle träna eller inte - hade egentligen ingen lust - tog det dåliga samvetet över och jag bestämde mig: ja, jag skulle ut och springa! Då stod jag inför nästa beslut: vart skulle jag springa?? Bergebo eller Mellsta? Har sprungit i Mellsta hela våren och sommaren pga min ormskräck. Det har nämligen varit en del orm i Bergebo har jag hört. Har inte utforskat detta närmare. Kände mig lite less på stigarna i Mellsta som jag kan utan och innan så Bergebo fick det bli, ormar eller inte. Sagt och gjort, satte mig i bilen och for dit. Väl där kom ytterligare ett "svårt" beslut: skulle jag springa 2 x 5 km eller 1 varv på 10:an? Lite trist med 2 varv, det är bättre att springa 1. Då är man ju klar när man kommit runt. Efter en snabb överläggning med mig själv: 10:an så klart!

Började springa, gick lite tungt i början men efter ett litet tag infann sig löpformen och det började kännas bra :). Tankarna började fara iväg: saker att göra när man kom hem, inte glömma solkräm till Emma, ev. resa till stugan, Madonnas senaste singel började snurra....... Helt plötsligt kom jag fram till en grusväg. Men vänta, på den här delen av banan ska man ju inte korsa någon väg! Tittar mig omkring och har ingen aning om var jag är, ja i skogen naturligtvis men var? ÄR VILSE! Står och funderar på om jag ska ta till höger, vänster eller rent av fortsätta rakt fram, obanat i skogen. Nu är jag ingen orienterare så sista alternativet försvann snabbt. Beslöt mig för att köra på magkänslan och ta till vänster.

Sprang ett tag och försökte känna igen mig men ICKE! Paniken börjar komma så sakteliga så jag stannar upp och lyssnar. Då hör jag ett ljud av en stenkross eller något dylikt. Springer mot ljudet och efter ett tag kommer jag ut till en asfalterad väg. Kollar åt höger, känner inte igen mig. Kollar åt vänster och ser Fågelmyra sopstation! Har kommit fram på helt fel sida av berget. Orkar inte springa asfalt hela vägen till Bergebo där bilen står parkerad utan får skjuts en bit av en vänlig själ. Springer upp till Bergebo och parkeringen, sätter mig i bilen och far hem. Kan äntligen andas ut. Nästa gång jag ska springa 10:an i Bergebo ska jag vara superalert, inte tänka på något annat än var jag springer och det finns även en stor risk för att mobilen får följa med. Det positiva idag var dock att jag varken såg eller hörde en enda orm!

PS: för er som väntat på bilder i bilddagboken kan jag meddela att den nu är uppdaterad!