Nu är det bevisat! Det lönar sig att vara envis. Detta har jag kunnat konstatera efter att ha gjort 4 försök på min stickning, konsulterat mamma ett antal gånger, varit förbannad och arg vid oräkneliga tillfällen. Men i morse efter ännu ett samtal med lilla mamma, då hände det: felet hittades och på det 5:e försöket lyckades jag!!!!! Måste ju erkänna att det aldrig gått utan mammas hjälp men nu ska det väl bli en axelvärmare till slut hoppas jag. Hade detta inträffat för si så där en 2-3 år sedan så hade stickningen legat sönderklippt i soporna vid det här laget men det verkar som att mitt tålamod blivit större, behärskningen av humöret blivit bättre men envisheten består - en ganska bra kombination verkar det som :)
I dag har allt känts mycket bättre även om jag fortfarande känner mig lite låg. En stor anledning till detta är att jag har underbara vänner som alltid ställer upp i vått och torrt! Jag vet inte vad jag skulle göra utan er. Ni vet vilka ni är och jag hoppas att ni vet hur mycket ni betyder för mig!
Annars har det varit en ganska lugn dag här i Kälarvet. I morse tog vi en cykelutflykt till Mellsta och kollade på djuren och lekte. Under denna tur förbannade jag min snålhet att jag inte lagt till några hundra och fått åtminstone 3 växlar på min cykel. Nu får jag stå mitt kast och trampa runt på en oväxlad, trög kärringcykel men man lär så länge man lever (just i det här fallet var ju bevisligen min envishet inte var till min fördel). Hann även med ett träningspass på cykel (inte kärringhojen) och jag vet att jag sagt det förut men måste säga det igen: jag fullkomligt älskar när det börjar gå mot hösten! Vilken luft, lite kylig men ack så klar! I eftermiddag hade vi några vänner på fika och det är alltid lika kul!
Ett stort GRATTIS till svärfar som fyller år idag!
Tack å hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för du lämnar några ord hos mig!