Söndagsångest!

Så var ännu en helg till ända (den välbekanta söndagsångesten börjar göra sig påmind) och även årets semester. Ja, jag har ju 2 veckor kvar innan mitt allvar drar igång men sambon börjar i morgon liksom Emmas inskolning på dagis. Inte en dag som jag har sett fram emot ska erkännas. Vi får väl se hur mycket jag sover i natt. Emma verkar i alla fall se fram emot det och det är ju huvudsaken. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon kommer att trivas med alla fröknar och nya barn. Tänk att jag varit hemma i över 2 år! Förstår verkligen inte att tiden kunde gå så här fort. Visst har man hunnit med en hel del men ändå inte allt man velat. Hur kommer det att bli sen? Tur att man inte vet för det känns inte som att det kommer att bli bättre i alla fall.

Helgen då? Ja i det stora hela har det varit bra mellan ångestattackerna. Skapligt väder, har kunnat träna på bra, har fått/ska få min drömbil, har fått en del egentid och kunnat läsa, är på sluttampen på Marian Keyes "This charming man" (man blir verkligen förbannad när man läser den och undrar hur en del människor, karlar i det här fallet, är funtade) samt umgåtts med och träffat vänner. Sämre tillvaro kunde man ju haft.