En del av mitt hjärta & påsksummering.

Så har man då än en gång sagt hej då och lämnat barndomshemmet och Värmland. Och än en gång känns det vemodigt och ledsamt. Det blir inte bättre med åren det där med att åka därifrån. Jag känner mig alltid nedstämd och tom så fort bilen börjar rulla och avståndet växer. Det kan inte hjälpas att jag inte bor där längre. Även om jag numera bor i Dalarna så kommer det aldrig bli mitt riktiga hem. Värmland är hemma och kommer alltid att vara det oavsett om jag bor där eller ej. Jag kan bara inte komma ifrån det. Och varje gång jag åker därifrån så lämnar jag kvar en del av mitt hjärta.

Det är inte bara Värmlandsvistelsen som är över. Nej, även påsken 2015 sjunger på sista versen de här sista timmarna av påskledigheten. I morgon väntar skola och jobb igen. Känns inte särskilt lockande just nu men det blir säkert bra. Kan i alla fall konstatera att vi haft en väldigt bra påsk.

Inledde firandet hela familjen tillsammans med vänner i Grönklitt med massa snö och skidåkning - helt i min smak. Några dagar på hemmaplan innan M åkte till Mallis och jag och Emma fort till Värmland. Ett riktigt vårväder mötte oss och vi tillbringade en stor del av tiden utomhus. Jag fann en vacker stig som gjorde mig lycklig ända in i själen. Avverkade också första löppassen i skogen för säsongen - ljuvligt. Tog mig tid att åka till ett kapell jag passerat många gånger och funnit skrämmande - fann en fridfull plats som var oerhört vacker.

Ja, förutom feber och en ond hals för Emma, så har det varit en bra påsk att lägga till historien. Nu väntar vardagen igen och det känns skönt att man har fått laddat batterierna lite.

Ha det bra!