Vet inte om jag skulle våga mig dit en mörk natt.....

Är det något Värmland är fullt av så är det en massa skrönor. Skrönor som handlar om allt från trollgubbar och trollkärringar som sägs ha huserat i norr, till den glada servitrisen som sken som sola i söder. Mestadels består dessa skrönor av olika form av kontakt med det som för oss är okänt. Och ofta när jag hört dessa historier har jag skrämts så håret rest sig i nacken (kan i och för sig bero på att jag förärats en ganska färgrik fantasi....).

En plats som innehåller en stor del mystik ligger inte allt för långt från mitt barndomshem. Detta är en plats som jag genom min uppväxt inte har besökt tidigare, bara passerat. Detta beror inte på att jag inte velat utan snarare att jag varit redigt rädd. Fantasin ni vet. Men i dag när jag var tvungen att bege mig till grannstaden för att få ur en spik ur ena bildäcket, då gjorde jag slag i saken, tog med mig kameran och for dit.

Kände inget som helst obehag när jag var där. Fascinerades snarare av att det kändes fridfullt och att det var fint. Och svor lite över att jag varit för lat för att ta med mig systemkameran och  vidvinkelobjektivet. Men även om jag inte kände mig det minsta rädd vet inte om jag skulle våga mig dit en mörk natt :).

Annars har fredagen varit lugn. Har varit trött och inte orkat med några större ansträngningar. Ett styrkepass i morse och en tur till lekparken med Emma - sen har jag tagit det lugnt. En barndomsvän kom hit och vi pratade bort en lång stund i solen. Så himla skönt det är med vänner som det känns som det var i går man träffades senast fastän det var betydligt längre sen.

Nu inväntas veckans avsnitt av Let´s dance av den yngre upplagan och jag tror minsann att jag ska sticka lite mera.

Ha en fin fredagkväll!