Dagen då solen äntligen tittade fram.

Så blev det då en ny vecka och en ny dag. Vanligtvis tycker jag att måndagar är dom värsta dagarna men jag måste säga att jag haft en synnerligen bra måndag. För det är ju synd att klaga när solen skiner och det är en alldeles strålande höstdag. Och när man kan sätta sig en stund på farstukvisten och läsa i sin bok - ja då tycker jag livet är särdeles skönt.

Har ju gått och väntat på solen då jag haft några bilder jag ville ta innan höststormarna kommer och blåser ner de färgrika löven som pryder träden just nu. Lite oroad har jag varit att jag inte skulle hinna med dessa bilder. Men i dag efter skolan drog vi till den där speciella grusvägen som slingrar sig genom platsen jag tycker så mycket om.

Modellen skötte sig ypperligt och jag fick allt mina bilder bland höstfärgerna. Sen hade jag tänkt ta en speciell bild i en fallfärdig lada. En bild jag gått och tänkt på ett tag och i dag skulle det bli av. Problemet var bara att när vi kom till ladan hade den fallit färdigt så att säga. Den hade rasat ihop och vi vågade oss inte in så det blev till att improvisera i stället. Inte den bild jag tänkt men jag tror att den vi fick blev minst lika bra. Så nu blir det till att leta reda på en ny lada och ta bilden innan den ladan rasar ihop.

Så bilderna jag visar i dag kommer naturligtvis från dagen då solen äntligen tittade fram.

Förutom att fotografera har jag mest tagit det piano. Vilodag från träning och det var väl tur för ryggen är minst sagt sned. Har haft ont lite till och från och försökt fixa det själv men när jag såg mig själv i spegeln i dag var det bara att bita i det sura och beställa en tid för att knäcka rätt eländet. Det är bara att inse att vissa saker kan man inte fixa själv och vissa saker ska man ta tag i direkt och inte gå runt och vara halvrisig och tro att det ordnar sig. Men, men på onsdag är jag förhoppningsvis betydligt mer balanserad i kroppen. 

Nu hög tid att försöka få den lilla att sova. 

Ha det bra!