Omotiverad som sagt och i dag orkade jag inte masa mig ut på lunchen på det tänkta rullskidpasset. Men fram emot kvällen slog ångesten till och det blev ett rejält styrkepass här hemma. Det kändes fortfarande inte särskilt kul under själva passet men det kändes bättre - efteråt :).
Annars är det en ganska stor längtan efter pappan i huset just nu. I söndags åkte han till staterna och kommer inte hem förrän på torsdag så jag och Emma kämpar på själva här hemma. Och det är absolut inga problem men det är ju så mycket skönare när M är hemma. Speciellt när man funderar mycket och skulle behöva ventilera sina tankar - men det får vi ta i slutet av veckan när han är hemma igen.
Nu dags att se säsongspremiären av Dessertmästarna och försöka hitta lite kläder på nätet och kanske spana på (läs sukta efter) ett nytt objektiv.......
Ha det bra!
Jag hoppas att motivationen dyker upp snart igen Carina och det tror jag att den gör. Det är svårt att tänka sig att det finns någon som alltid har motivationen på topp. Kanske är det så att vi behöver de där dipparna just för att kunna ladda om. Och imorgon är det torsdag igen och då kommer M hem igen också. Skönt. Hur som helst är jag iallafall glad över att vi får ta del av dina vackra bilder här på bloggen. Magiskt vackra.♥
SvaraRaderaKram Lotta